Hannas Plats

Äntligen har jag fått tummen ur. Jag har gett min årliga allmosa till Cancerfonden. Eller jag har väl inte gjort det ännu, men betalningen är i alla fall inlagd nu. Den går till bröstcancerforskningen förstås. Det plågar mig hårt att det är så många som drabbas, delvis för att jag själv är kvinna själv förstås. Men det plågar mig också eftersom det är en så åsidosatt forskning som görs på området. De enda pengar de får är de som du och jag ger. Det är väl typiskt eftersom det bara är kvinnor som drabbas. Det är som med allt annat i samhället att kvinnor är lägre prioriterade. Det är faktiskt väldigt typiskt även i forskning, så väl på naturvetenskapliga och medicinska områden som på exempelvis språkvetenskapliga. Man utgår allt som oftast från mannen och sedan eventuellt från kvinnan som det avvikande. Vad ska vi göra för att få ta lika mycket plats som männen i samhället? Jag vet inte, men jag vill uppmana till uppmärksamhet kring denna normbildning kring män. Den är så vanlig att vi oftast inte ser den. Men den finns där, var så säker!