Hannas Plats

Igår såg jag min gamla arbetskompis, Annica, på Singelschoacherna på TV. Aaah, jag mådde så dåligt när jag såg henne i början, tyckte så synd om henne (hon hade tydligen själv tyckt att det var jobbigt att se sig själv på TV). Sen blev jag så imponerad över vad duktig hon var när hon stod inför en massa människor och pratade, som jag vet att hon hatar. Hon såg så lugn ut och hon lät så lugn. Som att hon aldrig gjort annat. Sen måste jag säga att hon överlag gav ett lugnt intryck i TV. Jag skulle tycka att det var fruktansvärt om någon gick igenom min garderob offentligt, till exempel. I alla fall om det var stylisten i programmet för hon verkade vara så dryg (inte bara för att hon sa vad hon tyckte utan för att hon sa allt så spydigt - lite onödigt). Jag tyckte i alla fall att Annica var skitsnygg i hela programmet. Sen att hon utvecklades så otroligt mycket var roligt att se, hon är verkligen värd det. Jag tror att killarna kommer att hänga i klasar efter henne efter det här. All kärlek till dig, Annica!

Det är på tiden att vi tar och träffas igen, det har hunnit gå ett helt år sen sist (jag trodde minsta att hon hunnit skaffa familj och barn sen sist, som alla andra :-). Vi var tre tjejer som jobbade på vårt lilla kontor, back in 2003. Den andra tjejen träffade jag nyligt eftersom jag har jobbat för henne den senaste månaden. Men nu är det dags för en riktigt get togehter.