Innan allting tar slut

Nya kursen innebär nya projekt. Jag gillar den arbetsformen otroligt mycket. Den här gången ska vi dock både redovisa projektet och göra en portfölj. Jag tror helt enkelt att det kommer att bli mer jobb än i förra kursen, dessutom mer litteratur (som för övrigt är svåråtkomlig) att läsa. Hur som helst har jag gruppat mig med J (i vanlig ordning) och K. Det känns kul med en ny konstellation av människor. Det innebär alltid nya infallsvinklar och för mig och J kan det vara bra. Vi är lite för vana vid varandra tror jag. Hur som helst vill vi till Regeringskansliet och snacka med en tjej där om hur hon arbetar med texter. Det är vårt projekt, att se på hur en arbetsplats arbetar med texter. En liten kartläggning helt enkelt. Jag känner mig oerhört peppad på vår sista uppgift på den här utbildningen (praktiken borträknad). Nu först verkar jag inse vad jag ska göra med all kunskap som jag har tagit till mig och nu först börjar jag undra varför jag inte lagt ner lite mer energi på att ta in mer kunskap. Jag borde ha haft bättre system för lärande och tillägnande av ny information. Jag borde ha antecknat under all läsning, skrivit rent den och katalogiserat den på datorn. Jag vet - det skulle aldrig ha hänt även om jag fick göra om allt. Jag hade aldrig orkat. Dessutom har jag en massa kunskap som sitter i huvudet, det gäller bara att kunna lirka fram den. Misslyckas jag med det finns google och en massa litteratur att läsa.

Det här måste vara något som alla människor som ska slutföra sin utbilning tampas med. Vad har jag lärt mig? Vad kan jag egentligen? Är jag sämst i hela världen på det här? När ska folk komma på att jag är en bluff? Jag har en stor tro på mig själv, och att det kommer att ge sig när jag väl sitter och ska göra något. Praktiken kommer att bli en bra introduktion till att se vad jag faktiskt kan. Det får vi hoppas i alla fall.

Jag kom på idag att J drar hem om ca 3 veckor. Då börjar hennes praktik och sen har hon egentligen ingen anledning att komma tillbaka till Stockholm. Det känns jättekonstigt! Vi har verkligen hängt ihop i 3 år och på den tiden gjort de flesta arbeten tillsammans. Snart är den eran slut. Vi snackade idag om första gången vi var ute och drack öl, jag och hon. Vi fick i oss 6-7 öl på en kväll och knatade sedan vidare ut. Vi har många gånger diskuterat hur vi kunde få i oss dem. Helt galet! Vi höll ett ganska bra tempo också. Den här sista tiden som är kvar ska vi försöka att umgås lite mer. Sista chansen! Det blir nog inga såna tilltag, men vi måste gå ut lite mer innan allting tar slut. Har varit dåligt om det på sistone.

Kommentarer

Skicka flaskpost

Namn:
Kom ihåg mig till nästa flaskpost

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0