Hannas Plats

Förra veckan hade kidsen höstlov vilket för mig innebar att även dansen tog uppehåll. Jag har haft abstinens i två veckor och höll nästan på att fögås av iver igår innan jag skulle dit. Det kändes som att jag hunnit bli helt stel i muskler och leder. Jag kände mig helt ovig och fick ont i knät när jag stod på det. Som att jag blivit 100 år sedan sist. Det kändes helt tragiskt. Men sen gick det bättre. Kände smärta i musklerna redan under dansen, och så brukar det inte vara.

Men så började dansläraren med något nytt grepp. Han bad oss titta på en person under koreografin när vi körde grupper. Sedan skulle vi säga vad vi tyckte om personen vi tittat på. Kändes helt löjligt. Sånt ger ju inget när folk bara säger bra. Vadå bra, vad var bra? Inte mycket till respons. Det tog bara en massa tid i onödan. Dessutom sa han återigen att han borde lära sig våra namn. Men han gör aldrig någon ansats att ta tag i det. Då tycker jag att han bara kan skippa att säga det ens. Ja, och så är det ju vissa i gruppen som tar upp löjligt mycket tid med frågor på micronivå. Det är också irriterande och jag tycker att han borde styra lite hårdare.

Men dansen är alltid dansen. Det är underbart och jag sov som ett barn inatt. Förstås.