Hannas Plats

Landet - stan är en av de största dikotomierna i mitt liv.  När det är varmt och soligt är det ett svårt beslut om jag ska åka till landet eller inte. Det finns stora fördelar i att man kan vara ute hela tiden utan att göra något särskilt med någon särskild. Man behöver inte heller fundera på att packa med sig en massa grejer när man ska ut och det är inte ett problem vad man ska ha på sig. Det är bara att gå in i huset om man behöver något. Mycket enkel tillvaro dagtid. Nackdelarna är att resan tar mig nästan 3 timmar från dörr till dörr. Det innebär att jag antingen måste börja i ottan om jag vill vara där på dagen eller också åka senare på kvällen för att sikta på nästa dag. Det är olidligt att sitta i den där bussen mitt på dagen i den gassande solen. Andra nackdelar med själva tillvaron där är att jag har en obekväm säng som jag sover rätt dåligt i, jag har ingen möjlighet att handla själv vilket innebär att jag måste äta det som erbjuds av mamma (inte alltid det roligaste och det passar nästan aldrig den cykel jag för stunden befinner mig i) och dessutom jag måste hänga med mamma hela dagen - något som kan göra den lungaste människan galen. I övrigt gillar jag landet: tempot, konceptet, närheten till naturen. Fördelarna med stan är då de motsatta från det som är nackdelarna med landet: jag har världens skönaste säng, jag får äta vad och när jag vill, jag får vara själv och bestämma själv och jag har hela tiden nära till något jag kan tänkas behöva. Ok, jag vet. Jag är verkligen alldeles för bra på att vara själv. Men samtidigt är staden liksom som gjord för ensamtillvaron. Jag tror bara att jag har anpassat mig extremt bra till den.

Idag ska jag dock åka till landet. Hörs senare - läs: när jag inte står ut på landet längre.