Hannas Plats

Det målades en del fönster i helgen. Som jag visste skulle bröderna fösöka ta över showen genom att utse sig själva som mest lämpade till det mesta. Så när de utsåg sig till första fönsterkittare blev jag på intet vis förvånad. Jag lät dem dessutom hållas ett tag. De ojade sig över hur svårt det var och hur anskrämligt det såg ut. Jag höll med om det sista. Så jag frågade helt sonika om jag fick pröva kittkniven (de använde fingrarna). De sa att "ok, det gick väl bra". Jag skulle dock vara medveten om den stora svårighet och den precision det innebar att använda verktyget. Så jag körde loss, helt förutsättningslöst. De tyckte att det satt lite dåligt i kanterna när de sedan inspekterade det hela. MEN, det var definitivt snyggare än deras fingeravtryck i leran. Så jag fick det höga nöjet att fortsätta. Tyvärr var två av tre fönster redan klara. Men det var åtminstone ett som blev snyggt. Får jag säga att jag vann eller? Eller kanske vinner glasmästaren som ska kitta de tre fönster som vi krossade...