Sommarnatt
De här ljusa sommarnätterna framkallar en så stor melankoli i mig. Utanför mitt fönster flyger skrikande svalor förbi. Det är över 20 grader fortfarande och ljuset vägrar ge med sig. När det är så här vill jag bara gå ut och se staden. Det är ju så vackert på sommaren så att det gör ont i mig. Jag önskar att jag hade en plats att vara på ute där jag bara kunde vara. Jag skulle känna mig obevkäm på bakgården, det blir för intimt med andra människor. En balkong skulle vara trevligt men jag skulle nog känna mig lite instängd. Jag kanske hör hemma i ett hus på landet ändå.
Jag tror att melankolin främst ligger i alla minnen jag har som hör hemma i ljusa sommarnätter. Kvällar på Stadt men tillhörande promenad hem under ungdomsåren. Galna afterwork-kvällar som slutadt frammåt småtimmarna. Långa hemmakvällar på någons solbalkong. Just nu verkar sommarkvällarna dock mest bestå i att komma hem, baka, städa, blogga och sova. Vad hände med alla galna kvällar. Vart blev de av och varför? Var det för att alla flyttade till förorten och blev med hus eller vill jag inte riktigt längre. Eller ännu värre: orkar jag inte?
Jag tror att melankolin främst ligger i alla minnen jag har som hör hemma i ljusa sommarnätter. Kvällar på Stadt men tillhörande promenad hem under ungdomsåren. Galna afterwork-kvällar som slutadt frammåt småtimmarna. Långa hemmakvällar på någons solbalkong. Just nu verkar sommarkvällarna dock mest bestå i att komma hem, baka, städa, blogga och sova. Vad hände med alla galna kvällar. Vart blev de av och varför? Var det för att alla flyttade till förorten och blev med hus eller vill jag inte riktigt längre. Eller ännu värre: orkar jag inte?
Kommentarer
Trackback
