Ont det gör ont
Visst gör det ont när skavsår blöder, varför skulle jag annars tveka att ta på mig skavsårsskorna. Idag hade jag dem i alla fall på mig. Men jag var väl förberedd med plåster redan innan det gjorde ont. Jag trodde att det var ett bra drag. Det visade sig dock att det bara skulle dölja skinnflåddheten. Den uppstod nämligen oavsett. Det tar ju sån tid för skinnflådda hudytor att läka också. Vad är problemet? Det är väl bara att skicka dit lite fräscha celler som jobbar på. Min lilla systerdotter på 17 månader har väldigt bra läkkött. Hon ramlar och slår sig hela tiden, men hennes sår läker på under en vecka. Sen märker jag ju oftast inte det eftersom hon alltid har nya när jag träffar henne. Men ändå. Har mina 26-åriga celler alldeles börjat slakna i sin vaksamhet eller vad är det frågan om? Hur som helst tror jag att jag får leva med skinnflåddheten ett tag framöver.
För övrigt börjar eventet som ska äga rum nästa vecka äntligen börja anta sin riktiga skepnad. Allt är så gott som klart och vi har tajmat allt, in i minsta detalj. Hoppas nu bara att hon som är huvudperson för dramat är hemma och gör som vi vill. Framför allt hoppas jag att hon inte blir förbannad för att vi inte har tagit hennes råd och riktlinjer i beaktande alls. Men sånt måste man nästan acceptera när man står brud. Eller?
