Hannas Plats

Lördagens evenemang tar knäcken på mig. Igårkväll låg jag och kände mig helt stressad. Jag låg vaken större delen av natten. Det har inte hänt en enda gång på de fem veckor jag har jobbat, vilket i och för sig är helt otroligt eftersom jag alltid lider av sömnproblem i vanliga fall. Hur som helst fick jag äran att lyssna på någon granne som hade fest hela natten. Jag hade fönstret öppet och det hade de med. De snackade så högt att jag trodde att de satt ute på asfaltsvändplanen. Men de satt förmodligen i ett fönster och snackade. Minst till klockan fem. Hur orkar folk?

I alla fall finns stressen i att jag har bokat upp nästan varje kväll den här veckan. Tre av gångerna beror det på lördagens evenemang. Jag ska handla sprit och mat en dag, handla outfit en dag och laga mat en dag. Sen tror jag att jag är stressad över lördagens tidschema också. Jag fattar inte hur vi ska hinna med allt i tid. Jag hatar att inte vara i tid och att vara stressad. Det är i och för sig trist att ha för mycket dötid också. Men det måste väl finnas någon gräns. Puh...

Jag kom i alla fall på inatt att jag borde vara lite bättre på att säga nej. För när någon säger till mig - "Kan du fixa det, Hanna?" Ja, då gör jag helt enkelt det. Jag tycker människor som håller på och säger nej hela tiden är trista. Jag vill helst vara en person som ställer upp. En ja-sägare. Men det har definitivt sina baksidor.

Jag var tvungen att vara lite rebellisk i dag och ta kvällen till förfogande och gå och shoppa. Det gick för all del bra. Är det något jag är riktigt bra på är det att spendera. Men det blev ett mindre hål i månadens ekonomi. Dessvärre har den inte ens börjat. Lönen, som jag nallade lite av i förskott, kommer inte förrän i morgon. Gulp!

I övrigt har jag hela dagen väntat på regnet. Vart tog det vägen? Jag vill att himlen ska öppna sig.