Hannas Plats

Jag har varit och grillat med mina gamla compadres ikväll. Det är märkligt hur man hänger ihop med vissa. Vi jobbade ihop till 2002. Då slutade jag och sen dess har fler troppat av. Men vissa jobbar fortfarande ihop. I alla fall har vi små get-togethers ibland med ojämna mellanrum. Det var dock ett bra tag sen sist. Vi höll på att försöka öppna en twist-to-open öl ett bra tag. Den gick runt bland killarna, den ena biffigare än den andra. Jag tjatade länge att få försöka. Till slut tänkte de väl att det inte spelade någon roll. Om inte de fick upp den skulle inte jag det heller. På så vis skulle de få ett nytt försök. Nettan, som hostade ivkäll, satt och hjälpte mig psykiskt genom att vrida sina händer. Till slut gled korken upp. Det blev rätt tyst runt bordet när den minsta, yngsta och tanigaste tjejen vred upp flaskan. Innan hade en kompis precis sagt att de inte skulle underskatta den som förmodligen tränade mest (alltså mig). Jag vet inte om det spelar så stor roll om man ändå är tanigast dock.

Jag tror att jag kan förvåna folk ibland. På jobbet idag hade vi problem eftersom IT hade kopplat om en telefon till mig som var en annan tjejs som idag kom tillbaka från semestern. IT hade dragit på semester så det verkade som hon skulle bli utan telefon. Då insåg jag att kopplingsrummet låg precis intill vårt rum. Jag begav mig alltså in där för att botanisera lite (jag jobbar med lööööner). Efter en stund kom jag ut igen och tittade på den telefon som jag ville återuppliva. Den hade mycket riktigt fått tillbaka sin gamla anknytning genom min lilla omkoppling. Jag blev rätt nöjd, men tanterna blev framför allt helt förvånade. De undrade om jag inte skulle praktisera på IT medan de hade semester.

På något vis blir jag alltid en liten allt-i-allo på alla jobb jag tar. Särskilt sen jag blev konsult. Jag halkar runt på så många olika ställen att jag alltid lär mig något nytt på varje ställe som inte hör till mina arbetsuppgifter. Det känns lite kul när man får glänsa lite i alla fall...