Hannas Plats

Jag har en ganska jobbig helg bakom mig. Först idag ordnade den upp sig lite. Jag har umgåtts med la grande familia och jag börjar inse charmen med att ha en egen, vald familj. Jag kommer oftast överens med dem, men ibland blir de bara för mycket. Särskilt lillebror. Vi kom ihop oss redan på fredagen då mamma bad honom om något och han bjäbbade emot. Jag kunde bara inte hålla mig utan tog till ett kraftuttryck å mammas vägnar. Det fick jag försås tillbaka med något sant men för sammanhanget inte helt relevant påhopp. Jag tycker dessutom inte att man bjäbbar emot mamma och hennes önskemål eftersom det är hennes landställe. Men där är jag och min bror olika. Det blev hur som helst alldeles för jobbigt för mig. Mamma verkade inte ha märkt den stämning som blev kvar efter det här, för idag sa hon att hon tycker det är så härligt när vi alla är är samlade runt henne och att vi kommer överens så bra. Jag svarade inte på det. Förstår inte riktigt att hon inte blir mer galen på lillebror än jag. Jag håller på att gå upp i limningen ibland. Efter incidenten blev jag tvungen att vandra runt på egen hand nån timme. Det var väldigt mörka tankar och jag undrade hur jag skulle stå ut resten av helgen. Dessutom kändes det jobbigt att inta ha någon på min sida som jag kunde prata med. När jag kom tillbaka till slut kändes det lite bättre. Då hittade jag dessutom andra brorsan som jag tog en ny timmestur med. Det var ju en vän också.

Andra dagen blev jobbig eftersom storebror var helt besviken på sin nya båt som inte fungerade. Han gick ner sig totalt i det och det la sordin på stämningen minsta sagt. Han blir väldigt utåtagerande och samtidigt introvert. Det var jobbigt rätt länge till han till slut insåg att det kanske faktiskt gick att råda bot på den sura motorn. Då blev det bättre och bröderna stod och mekade motor ett bra tag. Lillebror måste dessutom ha känt att något blev fel kvällen innan för han var ovanligt "snäll". Han sa inget elakt i alla fall och skulle greja runt mig hela tiden. Jag var inte heller sur direkt, men lite reserverad. Jag kände att det var onödigt att göra någon mer grej av det. Ibland känner jag mig mest vuxen i syskonskaran - trots att jag är yngst.

Idag har jag haft det lugnt till slut. Vi gjorde till och med ett unisont practical joke på storebrorsan i och med hans motorhaveri. Vi låtsades att båten som han inte idits förtöja ordentligt hade blivit stulen från stranden.
Något har jag väl lärt mig av den här helgen också. Kanske mest att they don´t understand me men att jag har lärt mig att förstå mig själv och ta hand om mig själv. Förut kunde jag vara rätt bra på att sura, men det går ju alltid ut över mig själv i slutändan. Det fanns ändå aldrig någon som tog på sig att försöka muntra upp mig. Så det är ju ett moget steg frammåt i min utveckling. Men att min mamma inte ens förstår mig. Jag hade möjligheten att kolla hur hon uppfattat situationen i fredags, men jag gjorde det aldrig. Det hade blivit för känslosamt för mig tror jag.