Är jag vuxen nu eller?
Jag har i vanlig ordning spenderat helgen på landet. Förutom att det är väldigt avkopplande inser jag, ju mer jag umgås med mina bröder, att jag tror jag kan betraktas som vuxen nu. I alla fall tycks min äldsta bror tycka det. Han fårgar alltid mig i första hand om vi ska gå och bada, ut och gå eller om vi ska dricka kaffe, som att min åsikt väger tyngst. Så har det definitivt inte varit i historien. Han blir mer och mer så faktiskt. Min andra bror däremot behåller greppet runt ungdomen. Han bevisar det om och om igen genom att vara helt ego. Lite märkligt med tanke på att han är 30 år och har barn. Jag trodde att egot var så illa tvunget att ge vika då. Men icke! Den här helgen sa han vid tre tillfällen nej till saker som mamma bad honom att göra. "Kan du hjälpa mig att tända grillen?" -Nej! "Kan du rengöra grillgallret efter dig?" - Nej! "Kan du tömma bajsblöjpåsen som ligger och jäser i det trettiofemgradiga badrummet?" - Nej! På den sista frågan kom dessutom den otroligt mogna följden "Varför ska alltid jag göra allt? Varför ber du aldrig någon annan?" Hmmm... Jag använder inga blöjor och mig veterligen gör inte någon annan än deras barn det heller. Dessutom ombeds vi ibland göra saker, vilket vi genast genomför. Jag tror bara aldrig han märker det eftersom det inte blir en massa tjafs. Men utöver det så gör vi oftast saker utan att mamma behöver be om det. Jag tycker bara att det är så konstigt att man kan vistas i någon annans hus och säga nej när man ombeds göra något. Sånt kan liksom inte bemötas på ett vuxet sätt eftersom det är ett så otroligt barnsligt beteende.
Hur som helst verkar det alltså som att jag har accepterats i vuxenvärlden efter en ganska lång tid av bra attityd från mig. Jag har insett att det ger mig bättre saker att föröka att allitid vara på mitt yttersta humör när jag umgås med familjen. Det har också resulterat i att jag tar på mig uppgiften att peppa min äldsta bror när han befinner sig i ett litet surigt mode. Jag har märkt att det fungerar väldigt bra och jag tror att det har med min nya attityd att göra. Kan man bekräfta att det innebär att jag har blivit vuxen eller?
