Hannas Plats

Jag kom på igår hur jag känner mig. Som Carrie i Sex & the city när hon börjar jobba på Vogue. Hon har två chefer och hänger mest med mannen som ger henne uppmärmsamhet och medmänsklighet. Sen hittar hon honom i bara underkläder i deras klädarkiv, blottad för henne. Hon ser vem han verkligen är och inser att hon får hålla sig till den kvinnliga chefen istället som är mycket hårdare och kallare, men helt professionell.

Nu har jag i och för sig inte börjat ty mig till min andra handledare, men jag trodde verkligen att jag skulle det (i alla fall när jag planerade att skriva den här liknelsen, bloggen var oåtkomlig igår kväll när jag skulle skriva, grrr).