Sömnlös i Stockholm
Inatt var en av those nights. Jag kände det i kroppen redan innan jag skulle lägga mig. Oron. Jag var trött, men där fanns ett stråk av oro. Det var konstigt för jag brukar alltid däcka helt efter att jag har dansat. Kanske finns en viss anspänning i och med skolstarten och allt, vad vet jag.
Jag har olika typer av sömnlöshet. Inatt var inte en av de värsta. Det var en tänkarnatt. Plötsligt var klockan tre när jag tittade på den. Då hade jag tänkt mig igenom diverse olika scenarier. När jag är där har jag svårt att sluta fundera. Dessutom känner jag mig ganska uppe i varv och att komma ner i varv vet jag kommer ta mycket tid. Det känns liksom inte som att jag "orkar" ta mig ner i varv. Så tänker jag att det snart är morgon ändå. Det har inte hänt en gång att jag legat vaken hela natten. Det är en lite konstig känsla det där med att inte orka. Det är som att man borde gå till biblioteket idag, men inte orkar och tänker: Äh, jag tar det en annan dag!" Det är bara det att jag ligger i sängen och orkar inte somna. Lite märkligt.
I söndags var det en annan typ av sömnlöshet. Det är mer som en ovestämbar oro över att jag ska gå upp tidigt och är rädd att jag inte ska kunna somna. Då gör jag inte heller det.
Sen finns det två typer till. Den ena innebär att jag oroat mig en hel dag över att inte kunna sova trots att jag är ledig dagen efter och är i en bra kedja av djup sömn. Då får jag hjärtklappning och blir stressad när jag lägger mig i sängen. Det kan hålla på ett par timmar tills jag till slut lyckas tänka på något annat och somnar. Den andra innebär en fysisk oro i kroppen som gör att jag inte kommer till ro. Det är som att jag ligger på nålar och inte kan ligga still.
Alla typer av sömnlöshet gör mig ledsen. Det är så trist att missa det naturligaste i världen, att kunna somna. Somnar jag bara brukar det vara lugnt. Men efter att ha legat vaken några timmar brukar sömnen bli mycket "grund". Jag brukar dessutom vakna uttorkad och med ont i ögonen för att det känns som att jag knipit ihop dem. Det värsta med att ligga sömnlös är att inte veta vad man ska göra av sig själv. Helst skulle jag typ vilja slå mig själv tills jag helt enkelt däckar. Dessutom ids jag aldrig gå upp och göra något annat eftersom det är så obehagligt att tända lampan och få det där stickande ljuset i ögnonen.
Måtte jag få sova inatt...
Jag har olika typer av sömnlöshet. Inatt var inte en av de värsta. Det var en tänkarnatt. Plötsligt var klockan tre när jag tittade på den. Då hade jag tänkt mig igenom diverse olika scenarier. När jag är där har jag svårt att sluta fundera. Dessutom känner jag mig ganska uppe i varv och att komma ner i varv vet jag kommer ta mycket tid. Det känns liksom inte som att jag "orkar" ta mig ner i varv. Så tänker jag att det snart är morgon ändå. Det har inte hänt en gång att jag legat vaken hela natten. Det är en lite konstig känsla det där med att inte orka. Det är som att man borde gå till biblioteket idag, men inte orkar och tänker: Äh, jag tar det en annan dag!" Det är bara det att jag ligger i sängen och orkar inte somna. Lite märkligt.
I söndags var det en annan typ av sömnlöshet. Det är mer som en ovestämbar oro över att jag ska gå upp tidigt och är rädd att jag inte ska kunna somna. Då gör jag inte heller det.
Sen finns det två typer till. Den ena innebär att jag oroat mig en hel dag över att inte kunna sova trots att jag är ledig dagen efter och är i en bra kedja av djup sömn. Då får jag hjärtklappning och blir stressad när jag lägger mig i sängen. Det kan hålla på ett par timmar tills jag till slut lyckas tänka på något annat och somnar. Den andra innebär en fysisk oro i kroppen som gör att jag inte kommer till ro. Det är som att jag ligger på nålar och inte kan ligga still.
Alla typer av sömnlöshet gör mig ledsen. Det är så trist att missa det naturligaste i världen, att kunna somna. Somnar jag bara brukar det vara lugnt. Men efter att ha legat vaken några timmar brukar sömnen bli mycket "grund". Jag brukar dessutom vakna uttorkad och med ont i ögonen för att det känns som att jag knipit ihop dem. Det värsta med att ligga sömnlös är att inte veta vad man ska göra av sig själv. Helst skulle jag typ vilja slå mig själv tills jag helt enkelt däckar. Dessutom ids jag aldrig gå upp och göra något annat eftersom det är så obehagligt att tända lampan och få det där stickande ljuset i ögnonen.
Måtte jag få sova inatt...
Kommentarer
Trackback
