Hannas Plats

Träffade en gammal compadre på sunkbåten i lördags. Att han hängde där var ganska oväntat. Men det var kul att ses. Han har hunnit gifta sig och skaffa barn sen senast. Det var också ett par år sen jag såg honom. Det känns lite konstigt. Vi var rätt tajta ett tag då vi jobbade ihop. Det var liksom vi två mot surtanterna i vårt rum. Många långa luncher då vi snackade skit om dem. Men han var sig lik. Efter ca en minuts samtal undrade han om någon av oss var singlar. Jag sa att det bara var en i gänget som var singel. Han gissade att det var jag, varpå han skrattade gott. Sen försökte han para ihop sig med sin kompis - i vanlig ordning. Det brukar inte gå så bra när han försöker sig på sånt. Han har försökt två gånger tidigare. En gång var jag till och med på en blind med en av hans polare. Det var mest obekvämt. Men jag tror att han var lite besvärad över att jag var singel på den tiden. Eller också var det hans flickvän som var det. Hur som helst ville han se till att jag inte förblev singel - till varje pris. Det funkade inte då - det funkade inte nu. Men han var sig definitivt lik.