Hannas Plats

Min gamla chef hörde av sig idag och tyckte att jag skulle jobba nästa vecka. Jag kände bara: "inte en chans, jag har en välförtjänt semester". Detta sa jag även till henne (dock i lite andra ordalag) och hon lät inte så lite putt. Som att jag verkligen behövdes där och borde göra en insats. Nonono, my friend.

Det jag mer och mer kände under samtalet var hur mitt arbete på den nygamla arbetsplatsen skulle utveckla sig. De har det stressigt utav bara h-e och går redan på knäna. De tar in mig en dag i veckan och lägger högar och åter högar av jobb på mitt bord och tror att jag ska jobba tills jag kräks - eftersom de gör det. Jag kände bara lite att min jobb i våras var riktigt skönt. Jag kom dit och gjorde det jag hann (vilket oftast var mer än de förväntade sig) och sen gick jag hem vid fem. Nu kommer de nog att bara kräva mer och mer av mig. Jag har en tendens att ta med mig stress till sängen och sedan ligga sömnlös om nätterna. Det utan särskilt logiska förklaringar. Det är inte jag som måste ta itu med högarna i slutändan eftersom jag inte är där varje dag. Men sån är jag... Jag jagar ganska lätt upp mig när jag känner att jag inte har kontrollen. Lite av ett kontrollfreak får man väl säga.

Det som är positivt med det här jobbet jämfört med det i våras är dock flera saker: bättre betalt, närmare dit och trevliga(re) arbetskamrater. De är mer i min ålder och rätt sköna tjejer. Så jag ska inte klaga. Dessutom är det bara tacka och ta emot att min gamla chef hör av sig och vill att jag jobbar där.