Hannas Plats

De senaste dagarna har sportmetaforerna varit stora i mitt liv. Vet inte riktigt varför. Kanske har jag smittats av EM-febern. Äntligen har det börjat. Jag minns OS i vintras. Det var två mycket bra veckor i mitt liv. Jag skulle egentligen skriva uppsats, men satt istället klistrad vid TV:n dagarna i ända. Bra att det gick av stapeln i Europa så man verkligen kunde fylla hela dagen med allt man kunde tänka sig. Aldrig trodde jag att skeletton kunde vara så högintressant. Eller också var uppsatsen bara så totalt ointressant. Nog om detta... EM är här och jag råkar gilla alla typer av sport när jag inte har något bättre för mig. Jag fastnar välidgt lätt i alla sportträsk.

Det jag skulle skriva om egentligen var att min arbetssommar börja lida mot sitt slut. Det känns helt underbart. Däremot visade sig de två senste, så kallade lugna veckorna som inte var så lugna, vara mindre hysteriska än den här veckan tycks komma att bli. Jag har bara svarat i telefonen hela dagen och således inte fått något annat gjort. Kunde ha suttit hela kvällen för att få undan den hög som snabbt bildades på mitt skrivbord. Men jag hade rätt ont i huvet så jag drog hem. Dessutom hägrade en bok i solen innan jag skulle bänka mig framför - just det - friidrotten.

Däremot vet jag inte riktigt ännu vad jag ska göra av mina två lediga veckor. Jag vill göra något. Helst åka på bilsemester. I mina ögon är det den ultimata semesterformen. Man åker dit man känner för, bara parkar sin bil på en camping och kryper in i bakluckan och sover. Jag har gjort det två gånger med en kompis (vilket förvisso är ett par år sen, förmodligen så pass många att det redan är preskiberat) och det var underbart. De roligaste semestrarna jag någonsin har haft. Kan ha berott på det fantastiska sällskapet också, men ändå. Annars skulle jag kunna tänka mig att åka utomlands, till en stad eller ett hav eller en solstol. Livet på landet funkar ju annars, men är lite trist ensam, även om jag inte gör något särskilt där. Sista utvägen är att åka till mormor i Finland. Gaaah... Förutom att det är lite läskigt att åka färja dit själv (med läskiga, fulla, medelålders, finska karlar som hänger efter en) så måste jag klara mig på min extremt knaggliga finska. Mormor pratar inte svenska så jag har inte så mycket val. Ibland är hon dessutom rätt så ovillig att förstå mig även om jag verkligen säger riktiga finska ord. Kanske inte blir den semestern ändå... Nåja, jag har ju ett par dagar kvar innan det här varvet är slut. Jag är inte nere i brygga ännu :-)