Imorgon är det jag och Pirum
Nu står den där nere och bara väntar på mig. Brorsans bil alltså. Imorgon ska den föräras med en åktur, jag vet inte vart. Jag tänkte helt enkelt sätta mig i bilen och köra helt förutsättningslöst. Frihet i en liten bil. Det enda viktiga är att jag har med mig lite olika attribut: käder för olika väder, vattenflaska, termos med kaffe, en bra bok, solbrillor och telefonen - in case of emergency. Sen är jag good to go. Då är det bara att köra. Det blir en minibilsemester.
Jag älskar verkligen att köra. Jag insåg det bara på den lilla stund det tog att köra från brorsan och hem att jag blir kung när jag sitter bakom ratten. Det är så underbart, fritt och härligt att glida fram i trafiken. Jag känner mig som en miljöbov ens att erkänna det. Men det är så. Jag minns när jag precis tagit körkort och pappa skickade mig "till Stockholm" på diverse uppdrag. Jag hittade inte för fem öre, men hade oceaner av tid. Så det var bara att göra om och göra rätt tills det blev bra. Jag slutförde alla uppdrag, hur omöjliga de än tycktes innan. Antagligen för att jag älskar att köra bil och inte känner någon stress när jag sitter bakom ratten.
Det kan bli så att jag måste äta upp mina egna ord imorgon, så jag borde egentligen inte publicera det här. Det känns lite jobbigt att det är brorsans bil. Skulle kännas tungt om något hände med den under morgondagen. Men det är skönt att han inte sitter med i den i alla fall, det brukar kunna göra mig lite nervös. Ensam är jag kung!
Jag älskar verkligen att köra. Jag insåg det bara på den lilla stund det tog att köra från brorsan och hem att jag blir kung när jag sitter bakom ratten. Det är så underbart, fritt och härligt att glida fram i trafiken. Jag känner mig som en miljöbov ens att erkänna det. Men det är så. Jag minns när jag precis tagit körkort och pappa skickade mig "till Stockholm" på diverse uppdrag. Jag hittade inte för fem öre, men hade oceaner av tid. Så det var bara att göra om och göra rätt tills det blev bra. Jag slutförde alla uppdrag, hur omöjliga de än tycktes innan. Antagligen för att jag älskar att köra bil och inte känner någon stress när jag sitter bakom ratten.
Det kan bli så att jag måste äta upp mina egna ord imorgon, så jag borde egentligen inte publicera det här. Det känns lite jobbigt att det är brorsans bil. Skulle kännas tungt om något hände med den under morgondagen. Men det är skönt att han inte sitter med i den i alla fall, det brukar kunna göra mig lite nervös. Ensam är jag kung!
Kommentarer
Trackback
