Hannas Plats

Jag var kung på vägen idag, det är inte det! Visserligen regnade det hela vägen till Nyköping, men det var helt ok ändå. Jag låg hack i häl efter Farbror Blå, det passade mig också ganska bra. Det blir så lätt att hålla hastigheten då. Ett ganska kul fenomen att se för övrigt. Det var många som var på väg att köra om i full karavan och som sen plötsligt ångrade sig, bromsade in och fogade sig i den gedigna kö som bildades efter Farbror Blås pikét.

Floppen var att jag någonstans mellan mitt hem och Oxelösund lyckades bli av med mitt busskort. I busskortet fanns dessutom 140 kr i kontanter och mitt ICA-kort. Det märkliga är att jag knappt var ute ur bilen från det att jag gick hemifrån till det att jag upptäckte att det var borta. Alltså tappades det ur min bakbyxficka på väg till bilen eller under microsekunden då jag stod ute i en hamn och betraktade vattnet.

Ok, det var bara en vecka kvar på busskortets giltighet, det var trots allt bara 140 kr i kontanter och på ICA- kortet finns 23 kr att förlusta sig med för den som hittar det. Men det är liksom grejen att bli av med något. Det besvärar mig något alldeles oerhört. Jag tappar liksom inte bort saker, så är det bara. Därför besvärar det mig så mycket när jag väl gör det. Plus att det känns så konstigt att kortet hoppade ur min ficka.

I övrigt gick alltså bilturen bra. Det regnade en del så jag skippade promenaderna. Jag var därför tillbaka i la stada rätt tidigt. Hann med IKEA på vägen. Köpte egentligen ingenting - bara sånt som man alltid lyckas plocka på sig där (glödlampor, påsstängare, ett vinglas som komplement till de andra fem som står okrossade i köksskåpet och lite annat). Jag hade hoppats att hinna före alla bilåkarna och rusningstrafiken. Det gjorde jag dock inte. Jag tar i alla fall tillbaka det där med att det är kul att köra i stan. Det är nog kul, men inte tillsammans med en halv miljdard andra bilar. Jag fick nästan lite cellskräck. Har jag aldrig upplevt tidigare i en bil. Lite märkligt!

Kom på mig själv med att undra hur sjutton jag skulle ta mig hem. Noll kronor på fickan, borttappat busskort och ca 80 kr på kontot (vilket innebar att jag inte kunde ta ut kontanter). Skulle jag behöva knata hela vägen hem. Jag hade en ganska rejäl hammare som slog i huvudet vid det här laget, plus att vädret inte såg helt tillförlitligt ut så det kändes inte särskilt lockande. Jag gick lite moloket in på Pressbyrån och frågade om man kunde köpa ett åk där. Det kunde man som tur var, så det löste sig. Tjoho! För att fira det köpte jag popcorn för återstående pinkpengar som skramlade runt lite ensamt på kontot. Det är dyrt att åka till Nyckan. Dagen gick loss på 400 kr i bensinpengar. Men då fick nog brorsan lite mer bensin än han skulle. Det kan han vara värd. Snart är det, tack och lov, lön. Och jag får mer pengar än på länge.