Allt faller ihop runt omkring mig
Jag fick veta igår att min fantastiska danslärare inte ska ha danskursen som jag ska gå i höst. Jag har dansat för henne i ett år och jag gillar hennes stil skarpt. Men nu backar hon alltså ur i sista stund. Det känns väldigt trist! Det skulle väl komma någon ersättare, men jag har svårt att tro att någon kan ersätta henne riktigt. Hon gör så bra och roliga koreografier. Men jag kan inte boka av kursen heller för jag vill verkligen dansa. Jag har längtat och haft abstinens hela sommaren. Och terroriserat min omgivning genom att skutta runt hela tiden :-) Hur som helst känns det lite jobbigt.
Dessutom ringde jag idag för att kolla att vår reptid i replokalen finns kvar. Det fanns den inte. Det verkade nästan vara helt fulltecknat. Det som varit så lugnt där den senste tiden. Till slut lyckades jag klämma ur musikhuskillen ett par tider som skulle kunna fungera. Det kändes tungt att båda mina äslade hobbies blev lidande på mindre än ett dygn. Jag är rätt angelägen om att utöva båda sakerna så jag vill helst inte ha dåliga nyheter när det gäller vare sig dansen eller bandet. Jag hoppas bara att vår nya trummis kan den nya tiden. Annars blir det ännu hemskare att heta Hanna och ha fritid.
Jag har överlag känt mig lite stressad de senaste dagarna. Märker det på att andningen inte riktigt går ner i magen. Vet inte om det är för att jag inte vet hur den kommande terminen ser ut helt och för att jag ska till en ny arbetsplats snart eller om det är för att alla i min omgivning tar steg framåt i livet medan jag står still. Det är som att det är lite för mycket på en gång. Folk skaffar fler barn, gifter sig, förlovar sig och så vidare. Droppen var i helgen när jag hörde att storebrorsan letar hus med sin tjej! Då höll allt faktiskt på att braka ihop. Han är liskom en stenstod av stadsmänniska och en som aldrig rör sig framåt särskilt snabbt vad gäller såna saker. Som tur var så var tanken att de inte skulle allt för långt ut ur stan. Men man vet aldrig hur det slutar i och för sig sen när de inser hur dyrt det blir. Det börjar kännas ensamt här i stan. Alla flyttar ut. Jag gillar det inte!
Dessutom ringde jag idag för att kolla att vår reptid i replokalen finns kvar. Det fanns den inte. Det verkade nästan vara helt fulltecknat. Det som varit så lugnt där den senste tiden. Till slut lyckades jag klämma ur musikhuskillen ett par tider som skulle kunna fungera. Det kändes tungt att båda mina äslade hobbies blev lidande på mindre än ett dygn. Jag är rätt angelägen om att utöva båda sakerna så jag vill helst inte ha dåliga nyheter när det gäller vare sig dansen eller bandet. Jag hoppas bara att vår nya trummis kan den nya tiden. Annars blir det ännu hemskare att heta Hanna och ha fritid.
Jag har överlag känt mig lite stressad de senaste dagarna. Märker det på att andningen inte riktigt går ner i magen. Vet inte om det är för att jag inte vet hur den kommande terminen ser ut helt och för att jag ska till en ny arbetsplats snart eller om det är för att alla i min omgivning tar steg framåt i livet medan jag står still. Det är som att det är lite för mycket på en gång. Folk skaffar fler barn, gifter sig, förlovar sig och så vidare. Droppen var i helgen när jag hörde att storebrorsan letar hus med sin tjej! Då höll allt faktiskt på att braka ihop. Han är liskom en stenstod av stadsmänniska och en som aldrig rör sig framåt särskilt snabbt vad gäller såna saker. Som tur var så var tanken att de inte skulle allt för långt ut ur stan. Men man vet aldrig hur det slutar i och för sig sen när de inser hur dyrt det blir. Det börjar kännas ensamt här i stan. Alla flyttar ut. Jag gillar det inte!
Kommentarer
Trackback
