Hannas Plats

Innebandy måste vara äkta kärlek. Det är psykande glåpord och hårda skott mot kroppen som gäller. 

 

Och ändå skratt mest hela tiden.

Vintern, när den är som bäst. Promenader i solen, skidturer i mörkret med pannlampa på. 

 

Tur är det att snön fortfarande är fluffig i spåren, så att blåmärkena inte blir så stora när man tar en extra flygtur. 

 

Jag har blivit hårt curlad idag. Det var is, kvastar, stenar - hela baletten. Jag har ju sett på TV hur det går till och det är nästan samma sak att göra det på riktigt. Bara lite, lite svårare. Och inga smackpussar heller. 

 

Jag nynnade på Hearts on fire och hoppades på vinst. Bönhörd blev jag. Och det var väl tur för alla inblandade. 

 

Jag har nyttjat dem väl. De sista jullovsdagarna. Med ätande. Bakande. Vinterstudiotittande. Födelsedagskalasande. 

 

Det tar musten ur mig. Bokstavligen.

 

Jag minns min barndoms jullov, de innebar nästan alltid att jag besökte en vän i Huddinge ett par dagar, Midvintermorgon på TV och förstås, superviktigt, att vända maximalt på dygnet. Jag förstår att det är lätt och attraktivt att vända på dygnet. Det är ju mörkt nästan hela tiden ändå. Har kämpat mig upp med väckare hela jullovet i år men ändå blir det att jag kommer i säng senare och senare. 

 

En summering av årets jullov ger ett magiskt tvåtal

 

Två skidturer.

Två sjukdomsperioder.

Två nya klänningar.

Två sydda väskor.

Två duschar (typ).

Två år.

 

Snart är det dags att samla ihop sig för att återgå till jobbet. Vi får se hur det går. Det är lyxigt att vara ledig. Särskilt när det är dåligt väder och en kan vara inne hela tiden om en vill. 

 

Skidorna är avvallade, vallade och nu även premiärturade. Med ny, strålande pannlampa. 

 

Älskade vinter, varde med mig.

 

Jag har kamoufärgade skor. 

 

Är på besök i Stockholm igen. Gör de där sakerna som jag alltid vill. Samt jobbar. Har även ätit ohyggliga mängder mycket salt lakrits. Trots att det är mitt i veckan. 

 

Jag sitter här och drömmer mig bort, längtar till Roslagen. Till en ny sommar. Smärtsamt mycket. Först ska jag cykla genom regn, vind, kyla, snö och snösmältning. Sen väntar det här på mig. Hoppas jag.

 

 

Den senaste veckan har jag kunnat njuta en del av värmen trots att jag jobbat. Det gäller att passa på och lapa i sig så mycket värme som möjligt innan vintern kommer.

 

Jag hörde den innan jag såg den. Fick Stockholmskänsla när den svävade förbi mig där jag satt på balkongen. 

Älven och jag. 17 grader och 37 grader. 



Älven



Simmat några kilometer och fått lika mycket sol på ryggen. 

 

Hemma till slut. Jag har haft en mycket effektiv helg, fast den varit kort. Jag har gjort somriga saker som att plocka blommor, besöka grönsakshandeln på torget, badat i älven och kokat hallonsylt. Dessutom har jag haft massutstädning av garderoben. Det är en skön känsla som infinner sig efteråt. Mycket på minuskontot. 

 

Just nu är Umeå som bäst. Fortfarande 20 grader ute och superfuktigt. Det känns exotiskt. Synd att den här tiden är så kort. Och vintern så lång. 

 

Min plats vid älven, lyckades träffa precis den korta stund den befinner sig i sol.



Sylt som ska räcka hela hösten i alla fall.

 

Som jag har letat efter majs och rödbetsknippar. Till slut har jag hittat det. Och min favoritdricka, bubblande fläderblomsdricka. 

Stockholm har varit gott mot mig i dagarna fyra. Jag mår alltid så bra när jag är här. Och så hittar jag alltid nya platser och springer på människor jag känner. 

 

Håriga knän har Mälarbadat. 

 

Jobb jag inte avundas. 

 

Sommarasfalt.

 

 

I paradiset. 

Mitt intresse för det militära har blivit utfodrat i veckan. Jag besökte batteri Arholma och deras fästning i berget. Det var allt jag möjligen kunde tänkas vilja ha: Skärgårdsliv, sol och en cool militäranläggning. Mitt sug efter att göra miliitär grundutbildning minskade inte precis när jag fick leva mig in i livet under det kalla kriget. Anläggningen rymde 110 man och en kanon, samt allt de kunde tänkas behöva för att överleva utan kontakt med omvärlden i en månad. Jag övervägde flytta in direkt. 

 

 

Stridshjälm på!

 

 

Nu kör vi, nu är det krig. Nej, fred. Nej, krig.

 

Pjäsen och jag. Och havet. Och dramatiska moln.

 

Lämnar Arholma och klarblå himmel. 

 

 

För betydligt mer dramatiskt väder. 

Är på min ö, i paradiset. 

 

 

Ålands hav

 

 

Min vik i kvällningen

 

 

Brorsdotter och bus

 

 

Brorsdotter och bus

 

Jag har det bra. Helt utloggad. Ibland med besök av änder. 

Har landat. 

 

Efter värme kommer lite mindre värme. 

 

Men jag är i alla fall i - min hemstad. 

 

Det var kallt imorse, efter ännu ett långt och intensivt åskoväder på kvällen. Det var dessutom molnigt och hot om regn. Men jag kunde inte hålla mig ifrån bergen. Så jag promenerade upp till Erdhofplätte. Det var en promenad genom trollskog. Knäpptyst, endast ljudet av någon fågels vingslag, lite dimma, höga träd, mörker. Det var även klättring längs slippriga stigar med gympaskor. Jag var genomblöt när jag kom upp. Men utsikten var fantastisk, förstås. 

 

Efter att ha tagit mig ner blev det vanan trogen bad. På sommaren ska man ju bada varje dag. Det håller jag stenhårt på. Oftast. 

 

Pratade med min hyresvärd över en kopp te. Hela samtalet förflöt på tyska. Och det gick bra. Jag måste ändå ha fått en ganska gedigen utbildning i tyska, då en gång för länge länge sen. 

 

Ikväll firar de midsommar här. Än så länge har de saluterat både med kanon och med trumpet. Dessutom tänder de upp eldar längs hela bergstopparna. Tyvärr orkar jag mig inte ut i kylan och mörkret för att se det. Jag bestiger endast berg på dagtid. 

 

 

Zell am See och Zeller se från andra sidan och i dimma/moln

 

 

Min plats vid sjön. 

 

 

Jag tog tåget till Salzburg imorse. Det är så skönt med det här landet att allt känns liksom nära. En och en halvtimmes tågresa, så var jag framme. 

 

Det var varmt i Salzburg. Jag hade tagit min dag på fullt allvar och klätt av mig alla turistattribut. Bara en liten väska UTAN vattenflaska. Något slags rekord. Men det lönade sig. Vid flera tillfällen blev jag misstagen för en local. Alla tilltalar mig för övrigt på tyska här. Alltid. Jag tar det som en komplimang. Min gissning är att turister sällan rör sig ensamma utan snarare i grupp. Inom kort kommer min nuna nu att synas i en Österrikisk tidning, där jag uttalar mig om det viktiga ämnet semester. Ja, på tyska.

 

Var förstås tvungen att besöka Salsburgs fästning, i turistfällan gamla stan. Men jag gillar ju berg. Jag gillar krigsteman och jag gillar stenfästningar, så det kunde knappast gå fel. Där uppe blåste det dessutom en ljuvlig bris.

 

 

Kanon

 

 

Salzburgs fästning

 

 

En ny sorts Mozartkula hittades på cafét med namnet Habakuk. Mozartkulan fick en ny intressant vinkel med tanke på namnet på stället. 

Idag besteg jag ett berg utan allt för stor fysisk insats. Jag tog istället kabinbanan upp. På 3 029 meter. Om det var runt 30 grader i Zell am See idag så var det 8 där uppe på toppen. Folk åkte skidor och hade sig. Utsikten var helt makalös. Jag såg så långt bort som till Zugspitze, Tysklands högsta berg. 

 

Eftermiddagen spenderades vid och i Zeller See, samt sovandes under ett träd. 

 

Ja, jag har det löjligt bra. 

 

 

 

Utsikten från toppen. 

 

Svalkade mig sedan. Förstår inte riktigt grejen med att ha en segelbåt i den här sjön dock. Runt runt runt? Det finns ingen väg ut ur den.