Hannas Plats

Jag har läst mycket om vägar till lycka det senaste året. I den senaste i raden har jag avhandlat skam, skuld och förlåtelse. För första gången någonsin skrev jag ner min skamlista. Allt jag skäms för, allt jag aldrig någonsin ens vågat skriva ner, finns nu nedskrivet. Därefter skrev jag ett förlåtelsebrev till någon som sårade mig för mycket länge sen. Jag har alltid tagit på mig allt som någonsin hänt och allt jag gjort som att det är mitt fel och det är jag som är dålig. När jag sedan läste brevet kände jag att jag för första gången kunde förlåta mig själv.

Nästa steg är förstås att skicka det där brevet. Först tänkte jag att jag inte kommer att göra det. Sen kom jag på att jag lika gärna kan göra det. Om hon inte svarar spelar det ju ingen roll. Jag har gjort mig fri och hon får avgöra själv hur hon ställer sig till det som jag skriver.

Frihet har fått en ny innebörd. När jag skickat det där brevet är nästa steg att börja beta mig igenom min skamlista. Förlåta mig själv för allt och istället för att tänka "det här vill jag aldrig att någon ska få reda på" ska jag börja tänka "det här vill jag att du ska veta om mig". Även om jag aldrig någonsin berättar det för någon ska jag känna att jag är fri från skammen.