Hannas Plats

Jag har haft en söderslackig söndag. Jag har fått drunkna i kärlek från en lillkille, sex veckor gammal.

På dansen idag insåg jag att jag inte inbillar mig det här med att polisen är överallt. För idag var de även på dansen. Jag är dock ganska säker på att de inte var där för att dansa.

Söndagkvällen har som sig bör avslutats i kyrkan. Att stiga in i en kyrka är alltid en speciell känsla. Atmosfären och lukten i en kyrka är alltid densamma oavsett vilken den är. Det luktar ljus, frid och värme. Idag var jag där för en konserts skull. Det är inte det lättaste att veta hur man ska bete sig i en kyrka för att det inte ska vara vanvördigt. Det gör att jag ibland knappt vågar röra mig för att inte orsaka onödiga ljud. Den här gången var jag skamligt kissnödig, så där så att jag var tvungen att gå ut. Bakom mig satt en tant med någon form utav kyrklig dräkt, hon såg ut som nunna. Hon såg inte road ut av springet.

En timme i en kyrka ger en rum att förlora sig i tankar. Det känns nästan renande. Som att jag har hittat nytt fokus.

Efter guds kärlek kommer gräddkärlek. Så avslutas min kväll i soffan. Med ett lugn på insidan.









Läs även andra bloggares åsikter om Söderslack, Sofia kyrka, frid