En månad i en kvinnas liv
Låt mig berätta hur en ganska vanlig månad i en snart 30-årig kvinnas liv kan se ut.
Vi kan börja vid ägglossningen. Det är där allt tar fart. Visst gör det ont när äggen lossnar. I alla fall i de här äggstockarna. Det är som att någon sticker in en tjock nål i magen och låter den riva runt där några timmar. Sen börjar det roliga. Man känner sig lite tjockare, lite ömmare och lite mer uppblåst.
Det pågår närmare två veckor den där känslan. Sen är det pms. Allt känns grått, livet vill sig inte alls, hela världens bördor vilar på varje kvinnas axlar några sköna pms-dagar i månaden. Dessutom blir man ful och ännu lite tjockare.
Till slut kommer själva klimax. Blod. Blod i mängder. Både små och stora mängder. Olika härliga färger sätter sig lite var stans i tillvaron. Livet färgas rött i en vecka. Dessutom gör det så ont att man ibland måste ligga i sängen och kvida och längta efter att dö. Till och med kräkas. Då är livet på topp. Inför extra semesterdagar för menssmärtor tack! Det är alla kvinnor värda!
Sen är det paus. Livet kan få vara lite vanligt. I nästan en vecka känns livet så där som det antagligen alltid gör för männen. Stabilt och utan tjockhet i magen.
Sen börjar det om igen. Ägglossning...
Och så har det sagts att kvinnan är det svagare könet. Måste vara bevingat av en man. För ett svagt kön skulle inte stå ut. Ett svagt kön skulle begå kollektivt självmord.
Vi står ut. I närmare 40 år står vi ut.
Läs även andra bloggares åsikter om menscykel, livet på en pinne
Allt detta är ju baksidan av det faktum att kvinnan har förmånen att kunna bära ett liv. Jag är inte på något sätt ironisk nu utan menar verkligen det. Jag förundras över kvinnokroppen som, inte bara är vackrare, mer sensuell och mjukare, den kan dessutom nära ett liv inom sig. Det är stort. Sedan fattar jag att det suger med ägglossning, pms och mens. Jag är pinsamt medveten om att vi män också har cykler, dock inte på långt när lika påtagliga, som kvinnans. Och det suger att känna sig fulare och fetare. Smärtan vid mens har jag inga egna relationer till, utan har endast den ringa erfarenhet en åskådare tillskansar sig.
Ok, positivt nu. Du har ju alltid klimakteriet att se fram mot...;)
Jag måste förtydliga att man inte just känner sig tjockare - man blir faktiskt tjockare. Byxorna passar liksom inte när magen plötsligt sväller upp. Så jag ser fram emot klimakteriet.
För dessvärre betyder det inte att man kommer bära liv bara för att kroppen kan.
Helt jävla rätt! Det där med att man "sväller upp" känns nästan som ett dåligt skämt ibland. Som om det inte räckte med allt annat ska man bli tjock också. Och känslig. Tjock och känslig. Världens bästa recept på kaos.
Allt det där låter jobbigt, vilken tur att man är kille/man....
Men det är klart har man bott med fru och 2 döttrar under ett antal år så har man ju sett och hört ett och annat...
Kram
Sen finns det ju dom som går omkring med konstant (fejk)ägglossning. Fy f-n vad det är jobbigt. Jävla hormoner, men jag måste ju ta dem. Annars klimakteriet. Och det är helvetet sjävt. Har varit där några ggr... Jag saknar min mens.
Receptbelagda smärtstillande! Man blir inte av med allt det andra men smärtan bli uthärdlig...
Att på två röda förvandlas från käck och äckligt glad, till eldsprutande drake... Leoparder kan de oxå... Fy fasiken!
