Hannas Plats

Lysröret har börjat blinka här hemma. Jag ignorerar. Allt som händer är att det blir mörkt när jag ska försöka laga mat. Nej, oacceptabelt att leva med. Så jag springer benen av mig för att hitta ett nytt. Var köper man lysrör? Vid det här laget borde jag har lärt mig att på alla frågor som börjar med var köper man, är färghandeln det rätta svaret. Så även denna gång.

Där inne börjar de förvirra mig mer med att vilja sälja på mig en glimtändare. Vad är det? Har aldrig sett. Så jag säger att jag ska hem och kolla hur det ser ut där under köksskåpen.

Väl hemma tar jag fram mitt nyinköpta lysrör. Jag börjar vrida på det som sitter i. Inget händer. Jo, alltså det vrids, men sen då? Jag drar lite. Jag drar mer. Jag blir våldsam. Går tillbaka till mitt nya lysrör för att se om det kan ge någon vägledning. All information som finns på den är just lysrör. Tack, det har jag också fattat.

Så jag googlar byta lysrör och får detta eminenta svar: Byta lysrör fixar du enkelt själv. Trasiga lysrör byter du genom att vrida lysröret ett kvarts varv. Kom ihåg att även byta glimtändare när du byter lysrör.

Ja, men jag har vridit en kvarts varv. Sen då?!

Jag är arg. Jag är irriterad. Nära tårarna.

Ja, jag sitter forfarande här i ett mörkt kök (nåja, det är ju dag nu) med ett nytt lysrör framför mig och ett blinkande i socklarna.

Va faaan! Jag kommer inte kunna koncentrera mig på någonting förrän det här är klart. Dessutom börjar jag få ont i tummarna. Hjälp mig Bullen!




Läs även andra bloggares åsikter om lysrör, hemmafixare, är jag korkad?

En ny insikt har slagit mig. Jag tror jag håller på att bli förkyld.

Typiskt.

Typiskt semesterfenomen. Även om det inte är semester, det här. Om än helt klart en tempo- och rutinförändring.

Läs även andra bloggares åsikter om föryld första dagen på hösten

Jag funderar mycket på vad man gör och på vad man bestämmer sig för att göra. Hru många har inte skickat till fel info till fel person?

Man vill snacka skit om någon och skickar till personen man omtalar istället för den man vill skicka till. Det känns som en klassiker.

Min värsta är inte så illa. Jag svarade på ett mejl till fel person, men uttalade inget illa om personen ifråga, och svarade inte heller helt fel person. Men det kan ju gå värre.

Det måste vara ett nytt fenomen. Jag tror helt enkelt inte att det hände så ofta på brevtiden.

Vilket är det värsta svaret du skickat till fel person?

Läs även andra bloggares åsikter om felskick, informationsteknologi

Idag har jag Jif creamat hela köket i stort sett.

Och insett att det finns gråa ytor som egentligen ska vara vita - och numer är det. Och hur fantastisk produkt det är. Jif cream alltså. Måste vara det i särklass kraftigaste jag har använt.

Det och Svinto är mina nära vänner. Måste gå ett extra varv på spisen imorgon - när den inte håller en temperatur på 275 grader som den gjorde idag när jag prompt skulle på den.

Vilken rengöringsprodukt kan du inte vara utan?

Läs även andra bloggares åsikter om Jif cream, rengöring, hård smuts

Eftersom jag är nixad ringer okynnessäljarna till min mobil istället. På jobbet fick jag ta emot ett samtal där någon inställsamt frågade vart han kunde skicka de sömlösa trosorna och vilken storlek jag hade. Snabbt sa jag att jag inte var intresserad över hans sömlösa trosor (du kan stoppa upp dem någonstans - sa jag tyvärr inte). Irriterat undrade han varför jag ville avsäga mig detta fantastiska erbjudande. Det har du inte med att göra - sa jag inte även om jag var så sugen. Jag sa istället att jag har saker så det räcker ändå.

Där måste hans manus ha haft en lucka, för han sa lite förvånat jaha. Sen sa det bara klick.

Det som irriterar mig är min artighet. Jag skulle aldrig komma på tanken att kasta på luren i örat på dem även om jag är helt ointresserad av att prata med dem. Men de jävlarna som ringer upp är hur otrevliga, påstridiga och dryga som helst. Det är ju de som tränger sig på för tusan!

Mitt tålamod mot otrevliga säljare är slut sedan länge. Jag hoppas att det kommer att ta sig mer underhållande uttryck.

Läs även andra bloggares åsikter om varför ger de aldrig upp?!

En riktigt dålig lunchupplevelse har fått kompenseras med ett besök på mitt favoritbageri. Så nu blir det gott bröd till frukost imorgon i alla fall.

Och förhoppningsvis en rikitg bra middag.

Läs även andra bloggares åsikter om hälsomyndigheten, spyfluga, brööööd

Alla älskar sommaren. Alla utom min hy.

Det är finninvadering på sommaren och det är ingen vacker syn. Dessutom gör det lite småont. De där finnarna verkar ha stora och klumpiga fötter.

Läs även andra bloggares åsikter om finninvasion, hudproblem, sommar

Jag har extremt svårt för lukt. Det verkar andra också ha, för de tycks inte kunna dosera ur parfymflaskan.

De borde börja med varning på parfymflaskor. Något i stil med: För stor konsumtion av denna flyktiga vätska kommer att få människor att rygga för dig. Dosera därför måttligt.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen när jag hamnar bredvid en stinkbomb på bussen, särskilt när jag sitter innerst. Helst har jag lust att be dem flytta på sig. Men jag utgår från att det inte gillas.

Jag önskar dock att folk skulle ha lite vett innan de tittar så djupt ner i flaskan.

Läs även andra bloggares åsikter om parfym, stinkbomb, lukt, problem med flaskan

Idag har jag topzat mitt tangentbord.



Det var ingen solskenshistoria.

Läs även andra bloggares åsikter om damm, hygien, topz, fornhistorisk

Jag inser att jag lyssnar och lyssnar och lyssnar. På alla, ser mig som en lyssnare. Alla kan prata på pom vad som helst. Jag ser det som min plikt att lyssna på vad andra har att säga.

Men när jag väl pratar är det ingen jävel som lyssnar på mig. Jag börjar faktiskt bli irriterad på det. Nästan så lack så jag ruggar...

Läs även andra bloggares åsikter om lyssna, prata, förbannad, ska det va så här?

Bomberjackan är det första jag lägger märke till. Inte ofta man ser dem nu för tiden. Men då man gör det är det oftast i samband med nynazister. Jag tänker inte mer på det utan lutar mig tillbaka i bussätet. Halvvägs ute ur stan reser sig plötsligt bomberjackan upp i ett aggressionsutbrott. Börjar veva runt omkring sig med en tidning i högsta hugg. Tidningen landar med full kraft i huvuvdet på en intet ont anande kvinna. Han vänder om och fortsätter veva, vad jag ser helt oprovocerat. Han fortsätter muttra och skrika något om att det bara var en jävla tidning och typiskt att det var en fucking tjej. Bomberjackan sätter sig till slut igen. Som på nålar.

Kvinnan som fick tidningen i huvudet går till busschauffören och jag anar att bomberjackan inom kort kommer att få lämna bussen. Vid varje busstop väntar jag på att se en målad bil i vägkanten. Icke. Inget. I Ledinge ser jag ljuset i mörkret och pikéten står där stilla. En rad poliser kliver på och pratar lugnt med killen som också snällt följer med. Först skriker han att kärringar inte ska jiddra med honom.

Lugnet lägger sig, stämningen lättar. Jag hinner somna till en stund innan bussen rullar in i Norrtälje.

Under tiden har jag hunnit fundera på hur jag ska reagera om killen kommer fram till mig. Så ickeprovocerande som möjligt. Samtidigt kan påtända provoceras av vad som helst. Min icke skadade fot hade fått hamna hårt i några av hans mjukdelar. Det ryckte lite i den till och från. Ovåldsam som jag är.

Läs även andra bloggares åsikter om bomberjacka, dramatik, busstur, aggression, provokation, höghus

Det finns en irritation i mig som bara vägrar lämna mig. Jag trivs inte på någon plats i tillvaron utan längtar hela tiden till nästa. Där ska det visa sig bli likadant. Med längtan efter nästa. Och så vidare.

Jag måste hitta ett nu som jag trivs i. Som klär mig utan att klia. Jag kan inte spendera mitt liv på att vänta på något annat något bättre. Det är nu som gäller. Bara nu.

Är det mig det är fel på? Min oro. Eller väljer jag helt enkelt bara fel platser i tillvaron? Värjer jag mig från rätt saker och uppsöker fel saker? Gillar jag att driva mig själv till vansinne?

Jag kan inte fortsätta hanka mig fram i tillvaron, jag måste hitta något som finner sin väg in i hjärtat. In i nuet. En plats där min oro kan få vila sitt huvud.

Men det kan vara sommaren också. Sommaren väcker något i mig som annars brukar få vila. Some kind of monster...

Läs även andra bloggares åsikter om oro, kli, platser, irritation, sommar

Det har varit en dålig cykeldag idag. Mycket vaffan, hyttande med näven, taxibilar mitt i cykelbanan med människor som stiger i och ur. Folk ser sig inte om. Jag var tvungen att skrika plingplong bakom några som steg rakt ut i cykelbanan. Stendöva. De rörde sig inte en mm ur vägen. Synd att jag inte cyklade in i dem, lite grann i alla fall.

En cyklist stod mitt i cykelbanan i mitt cykelfält där jag skulle svänga. Han stod halv ute i bilvägen så jag fick köra långt runt honom och höll på att bli påkörd av en bil. Men i uppförsbacken stannar man inte i onödan.

Jag är aldrig rädd. Men jag är alltid glad att jag kommer hem i en bit. För det känns på intet vis självklart.

En kollega såg jag idag komma cyklandes utan hjälm. Undrar om det är frisyren han är rädd om. Han kanske passar bättre i en snygg hjärnskada. I Stockholmstrafiken är inget skydd för stort, it´s rough out there.

Läs även andra bloggares åsikter om snälla politiker - bygg lite fler och bättre cykelvägar

Ett brev skulle postas. Snabbt behövde jag ett frimärke. Jag gjorde det mest naturliga. Gick till närmaste butik, i det här fallet Konsum. Där hänvisade de mig snabbt till en liten halalbutik där det skulle finnas. Jag gick med raska steg dit och frågade. Mannen i kassan rörde på handen och log sedan. "De är slut." Leendet kändes precis som att han undanhöll något för mig.

Och det kom tillbaka till mig. Exakt samma rutin har jag gjort förut. Först Konsum, sen halal. De var slut då också. Jag undrar hur länge de varit slut.

Så i vanlig ordning måste jag gå några mil i staden för att komma i kontakt med frimärket.

Kan man sms:a ett modem?

Läs även andra bloggares åsikter om frimärken, slutsålt på långtid, postgång, irritation

Det jobbiga med ölivet är att man ofrivilligt måste dela det med mindre intelligenta, för att inte säga lägre stående varelser rent av. Jag har spenderat den senaste kvarten med att rengöra tvättmaskinens fack för mjukningsmedel. Där hade någon praktiskt nog hällt ner tvättmedel. Och sedan tvättat så att facket fyllts med vatten och tvättmedlet fått möjlighet att riktigt clogga igen. Om jag inte ville ha mina kläder indränka i tvättmedel så var det inte mycket annat att göra än att hugga i. Fuck! Att de ska vara så svårt att välja fack!

På andra sidan har det flyttat in nya människor. De stod i fönstret och tittade ner på grannarna under mig och log lite hånfullt. Antagligen tänkte de något i stil med det jag tänkte. Idioter. För där stod de och rökte inomhus medan de askade och kastade fimpar rakt ner på gatan. Är detta 1600-talet eller?

Här skriver jag om grannar igen. Det tycks vara en konstant källa till blogginlägg.

Läs även andra bloggares åsikter om grannar, tvättmaskiner, öliv, idioti

Det blir knappast bättre av att ligga vaken på nätterna. Hur var det nu med tankekraften?

Om jag inte har något bättre att skriva om än min dåliga krishantering så kanske jag borde avvakta tills min hjärna kan tänka lite normala tankar igen.

Läs även andra bloggares åsikter om krishantering, vakenhet, inre stress

Jag. Är. Så. Trött.

Kan man lägga sig innan 19 eller?

Läs även andra bloggares åsikter om trött

Jag börjar bli allt suddigare. Konturlös. Ibland undrar jag om jag alls finns på riktigt. Jag sväljer frustrationen hela tiden. Det går bra. Som att svälja magsyra tills det inte går längre. Någon gång kommer jag att kräkas.

Visst finns det saker som väcker upp mitt svårmod. Men ett tag till ska jag svälja.

Läs även andra bloggares åsikter om frustration, explosion

Jag har länge gått och väntat på vad det ska bli i ena hörnan av mitt köpcentrum. En lokal som länge stått tom. Idag fick jag svaret.

Skylten lyste mot mig, otäckt blå: Telenor. Djävulen flyttar in. Samhället och min fiende nummer ett. Ingen har jag tidigare haft en så trist tvist med. En där jag dessutom ser ut att vara förloraren.

Nu tvingas jag se dem dagligen. Det gör inte saken bättre.

Läs även andra bloggares åsikter om fiende, tvist, lurendrejare, djävulen

Time out, säger jag och håller upp händerna som ett t.

Känslan kom till mig helt oväntat, men ändå inte. Jag tar en time out. Just nu tror jag att min kropp bara säger ifrån. Jag sjunker som en sten i takt med mitt humör. Jag behöver positiv energi, något att se fram emot - inom en snar framtid.

Min time out avser kvällen. Det blir ingen balett. Jag skippar inte baletten utan anledning, ingen dans alls faktiskt. Helst skulle jag bara vilja krypa upp i soffan och bara blunda. Stänga ute hela världen. Och det är nog precis vad jag ska göra. Jag ska inte utföra något hushållsarbete eller något annat måste. Jag ska göra inget. Verkligen inget. (Och hoppas på att jag klarar det. Jag är verkligen sämst på att göra inget.) Bara sätta mig mitt på golvet och samla upp all energi som finns runt omkring mig.

Innan jag helt faller samman.

Om ni inte hör av mig mer ikväll så vet ni var jag finns. På mitt golv, i lotusställning, insupandes energi.

Läs även andra bloggares åsikter om energibrist, time out, lugn, skolk, konsten att göra inget