Världens bästa
Igår såg jag dokumentären om Carolina Klüft. Sportnörden i mig. Som vanligt blir jag rörd till tårar, flera gånger. Hon vann allt och hon gjorde det gång på gång. Så otroligt grym, samtidigt ödmjuk och stark.
Hon säger att hon under en tid ofta gjort det som förväntats av henne, det som hon tror att andra vill att hon ska göra. Hon var den välskötta och väluppfostrade tjejen som inte ens gick på systembolaget för att hon inte ville att andra skulle tycka att hon gjorde fel. Hon undrar om hon tagit beslut i livet baserat på rädslan att göra fel och att få kritik.
Jag blir ledsen och arg när jag hör sådant. För jag tror att det är så vanligt. Framför allt bland tjejer som förväntas vara just duktiga, i högre grad än killar. Vad är det vi tynger människor med för kulturella bojor?
När hon slutade med sjukamp undrade journalister varför hon slutade som mångkampare och en gav upp en "given OS-guldmedalj". Idiotisk fråga, idiotisk inställning. Hon kallas landsförrädare för att hon slutar med sjukamp, för att hon följde sin egen vilja.
Jag tycker i alla fall att hon är otrolig. För sina prestationer och för att hon gör det hon tror på.
Hur tänker de?
Det är ändå märkligt att kvinnor som uppfattas som uppfattas som pryda eller som avböjer inviter kommer att kallas hora. De ska bli straffknullade och borde få mer kuk. Ändå blir de kallade horor.
Hur får man det att gå ihop? Är dagens innebörd av hora någon som blir våldtagen?
Göra vacker
I fredags började kvinnor på twitter lägga ut bilder av sina nakna bröst under temat #fredagsavatar. Och plötsligt rasade debatten. "Kvinnor objektifierar sig själva" var en kommentar som retweetades och refererades. Jag kan inte annat än att känna mig förvirrad och sorgsen.
Nej, jag är förstås inte för att kvinnor lägger ut sina bara bröst istället för en bild av sitt ansikte. Men att plötsligt komma på att kvinnor objektifierar sig själva känns ändå absurt. Kvinnor gör detta dagligen utan att lägga ut bilder på sina bröst. Genom att sminka sig, bära korta kjolar, ha urringade kläder, bära högklackat, måla nagarna, le förföriskt in i kameran och lägga ut på internätet. Detta är det ganska sällan några personer (i alla fall inom samma klientel som dem som rasade över brösten) som kommenterar.
Faktum är att även detta är objektifiering. Kvinnor menar förstås att det är de själva som vill göra detta. Men det ligger framför allt i vår kultur, det är något vi skapat. Det är kvinnor som kan/bör göra dessa extra saker med sitt utseende som är handikappande (jo, låt oss inse att det inte är vare sig bekvämt eller praktiskt att gå runt på de styltor som vi kallar högklackat - som vi kallar kvinnligt). Visst har även män förväntningar på sig vad gäller utseende, men det är främst kvinnor som historiskt sett som hetsätit, svält och opererat sig själva in i idealet.
Jag längtar efter den dag då kvinnor (och män också förstås!) själva väljer att strunta i att göra vacker och låter det naturliga vara vackert. För det krävs att vi själva väljer, och att många väljer, detta för att det ska bli en förändring.
Vågar du?
Konformera eder
Jag blir irriterad när jag hör människor säga saker som att: "homosexuella ska inte klaga, de är ju allmänt accepterade nu och har inga problem" eller liknande om andra eller annat som är avvikande eller i minoritet i samhället. För samtidigt, i samma upplysta, öppna och tillåtande samhälle, kan debatt rasa över en hårig armhåla. Hatuttryck som liknar motstycke uttalas över denna orakade, kvinnliga armhåla.
Så kom inte och säg att allt är okej i den här världen. För vi vet att varje avvikelse är en kamp.
Hur långt har vi kommit år 2012? Och hur kan människor fortfarande anse att vi lever i ett samhälle där "allt" är okej - hur vi vill vara eller hur vi väljer att se ut.
Vi är konformistiska varelser. Människor vill att andra människor ska rätta in sig i fållan. Det blir så mycket enklare att leva om alla liknar varandra och inte avviker allt för mycket. Sådana är vi människor. Hundratusentals år av evolution har inte ändrat på det.
Så kom inte och säg att allt är okej i den här världen. För vi vet att varje avvikelse är en kamp.
Ilskan
Jag är arg. Jag har varit det ett tag nu. Ilskan pyr liksom under huden hela tiden.
Ilskan mot tillsatserna. Människor som inte bryr sig om dem. Fulmaten.
Ilskan mot kemikalierna som omger oss. I kläder. I leksaker. I produkter. Överallt. Människor som inte bryr sig.
Ilskan mot våldtäkter. Att det sker i ett "civiliserat" samhälle. Att människor kommer undan. Människor som inte bryr sig.
Jag vet inte hur eller var jag ska kanalisera den. Vill skrika ut. Skaka liv i människor. Förändra världen. Men vet inte var jag ska börja. Microuppror. Riktat till människor som inte bryr sig.
Hur orkar människor inte bry sig?
Jag önskar att jag inte brydde mig.
Ilskan mot tillsatserna. Människor som inte bryr sig om dem. Fulmaten.
Ilskan mot kemikalierna som omger oss. I kläder. I leksaker. I produkter. Överallt. Människor som inte bryr sig.
Ilskan mot våldtäkter. Att det sker i ett "civiliserat" samhälle. Att människor kommer undan. Människor som inte bryr sig.
Jag vet inte hur eller var jag ska kanalisera den. Vill skrika ut. Skaka liv i människor. Förändra världen. Men vet inte var jag ska börja. Microuppror. Riktat till människor som inte bryr sig.
Hur orkar människor inte bry sig?
Jag önskar att jag inte brydde mig.
Könsöverskridande
- Är det där en pojke eller en flicka, mamma?
Den lilla flickan står bredvid mig och pekar ogenerat upp på mig. Jag ler. Mamman har inget svar.
Först hade jag tänkt svara att jag är flicka. Sen kände jag att svaret inte är det viktigaste, frågan är viktigare. Lilltjejen har uppmärksammat en lucka i hur vi definierar flickor och pojkar. Jag föll inom ramen för den luckan.
Kanske inbillar jag mig, men sedan jag började trimma mitt hår själv har blickarna blivit fler. Kanske är det fler som har svårt med att könsbestämma mig.
Den lilla flickan står bredvid mig och pekar ogenerat upp på mig. Jag ler. Mamman har inget svar.
Först hade jag tänkt svara att jag är flicka. Sen kände jag att svaret inte är det viktigaste, frågan är viktigare. Lilltjejen har uppmärksammat en lucka i hur vi definierar flickor och pojkar. Jag föll inom ramen för den luckan.
Kanske inbillar jag mig, men sedan jag började trimma mitt hår själv har blickarna blivit fler. Kanske är det fler som har svårt med att könsbestämma mig.
En annan affär
Hela Assange-affären gör mig olycklig på så många sätt. Det faktum att journalister och andra över hela världen tar sig rätt att håna och hata de kvinnor som anmält Assange. Helt utan bevis. Utan att egentligen veta något.
Tanken att Assange möjligen är en hjälte i andra sammanhang gör honom inte till en alltigenom rättfärdig människa. Tvärtom kan man väl helt klart ifrågasätta hans rättfärdighet med tanke på det han har gjort. Var ligger hans lojalitet? Vem vet vilka lik han kan tänka sig att gå över för att få sin egen vilja och rättvisa igenom? Jag menar vem vet hur de kom över den information som publicerats.
Den typiska kvinnosynen förmedlas. Att kvinnor skulle hitta på. Jag undrar verkligen vilken kvinna som skulle vilja hitta på dessa sexuella trakasserier och tvingas gå igenom den häxjakt som just nu pågår mot dem. Hur förklarar man det?
Ingen vet vad som har hänt förutom Assange och kvinnorna. Därför är det så oerhört beklämmande att kvinnorna blir så hatade och mannen får så mycket sympati över världen.
Tanken att Assange möjligen är en hjälte i andra sammanhang gör honom inte till en alltigenom rättfärdig människa. Tvärtom kan man väl helt klart ifrågasätta hans rättfärdighet med tanke på det han har gjort. Var ligger hans lojalitet? Vem vet vilka lik han kan tänka sig att gå över för att få sin egen vilja och rättvisa igenom? Jag menar vem vet hur de kom över den information som publicerats.
Den typiska kvinnosynen förmedlas. Att kvinnor skulle hitta på. Jag undrar verkligen vilken kvinna som skulle vilja hitta på dessa sexuella trakasserier och tvingas gå igenom den häxjakt som just nu pågår mot dem. Hur förklarar man det?
Ingen vet vad som har hänt förutom Assange och kvinnorna. Därför är det så oerhört beklämmande att kvinnorna blir så hatade och mannen får så mycket sympati över världen.
Prata om det
Just nu sprider sig taggen prata om det (#prataomdet) på twitter. Människor berättar om sånt som de varit med om som inte är ok och som de kanske aldrig berättat eller som i alla fall inte är något man pratar om. Framför allt handlar det om sexuella övergrepp av olika slag eller om när saker går över den ibland helt osynliga gränsen.
Jag är stum, glad, ledsen när jag följer flödet. Det finns så många därute som varit med om så mycket skit att jag inte vet vad jag ska känna.
En tråd startades som en motrörelse, med att problematisera att kvinnor mest får uttala sig i fråga om sex när de gör det som offer. Det är mer ok att vara ett offer än att vara den aktiva, den som vill vara sexuellt aktiv, kåt. Och det är väldigt problematiskt med kvinnlighet och sexualitet. Inte minst är det något Mia Skäringer beskriver i "Dyngkåt och hur helig som helst".
Mina tankegångar fortsatte i banorna vad som är ok för killar. Betydligt mer och åt ett betydligt grövre håll. Jag vet inte hur ofta jag äcklas över saker i twitterflöder eller på andra ställen där "vanliga" killar skriver nedsättande om kvinnor och om sex eller kvinnor de haft sex med. "Lämnade flickstackaren, mitt ligg, tidigt på morgonen". Bara den lilla visar på ett tydligt perspektiv om vem som är den aktive. Det finns massor i samma genre och grövre. Män spiller ur sig detta helt oproblematisk och det är vidrigt. Jo, det är faktiskt motbjudande för det visar på perspektivet när det gäller sex. Jag ser väldigt sällan det motsatta, att kvinnor uttalar sig nedsättande om män de haft sex med eller män överlag.
Prata om det, det behövs. Gärna med ett vidgat perspektiv. Gärna på fler ställen än på Twitter.
Jag är stum, glad, ledsen när jag följer flödet. Det finns så många därute som varit med om så mycket skit att jag inte vet vad jag ska känna.
En tråd startades som en motrörelse, med att problematisera att kvinnor mest får uttala sig i fråga om sex när de gör det som offer. Det är mer ok att vara ett offer än att vara den aktiva, den som vill vara sexuellt aktiv, kåt. Och det är väldigt problematiskt med kvinnlighet och sexualitet. Inte minst är det något Mia Skäringer beskriver i "Dyngkåt och hur helig som helst".
Mina tankegångar fortsatte i banorna vad som är ok för killar. Betydligt mer och åt ett betydligt grövre håll. Jag vet inte hur ofta jag äcklas över saker i twitterflöder eller på andra ställen där "vanliga" killar skriver nedsättande om kvinnor och om sex eller kvinnor de haft sex med. "Lämnade flickstackaren, mitt ligg, tidigt på morgonen". Bara den lilla visar på ett tydligt perspektiv om vem som är den aktive. Det finns massor i samma genre och grövre. Män spiller ur sig detta helt oproblematisk och det är vidrigt. Jo, det är faktiskt motbjudande för det visar på perspektivet när det gäller sex. Jag ser väldigt sällan det motsatta, att kvinnor uttalar sig nedsättande om män de haft sex med eller män överlag.
Prata om det, det behövs. Gärna med ett vidgat perspektiv. Gärna på fler ställen än på Twitter.
Burka vs sexism?
Nu kommer det till slut en människa som lyfter debatten till den nivå där det hör hemma. I Norge har antirasistiskt senter sagt att burka och niqab är att likställa med silikonbröst, alltså båda är lika kränkande för kvinnan. Ingen tvingar kvinnor att sätta in silikon i brösten, men ändå gör kvinnor det. Vi kan inte förbjuda det, precis som vi inte kan förbjuda burka eller niqab.
Det befängda i idén att ett förbud mot burka skulle gynna kvinnan. Att burka förtrycker kvinnan. Ja, men i så fall har vi våra egna kulturella förtryck mot kvinnan: högklackat, urringat, korta kjolar, smink. För att ta några exempel. Liknelsen är densamma. För kvinnor med burka/niquab väljer överlag själv att ha på sig plagget. Precis som kvinnor i vår kultur väljer högklackat osv. Men båda är väl i stort sett samma förtryck mot kvinnan.
Jag förstår inte vari skillnaden skulle ligga. Förbjuder man burka/niqab kan man lika väl förbjuda högklackat och smink också.
Det befängda i idén att ett förbud mot burka skulle gynna kvinnan. Att burka förtrycker kvinnan. Ja, men i så fall har vi våra egna kulturella förtryck mot kvinnan: högklackat, urringat, korta kjolar, smink. För att ta några exempel. Liknelsen är densamma. För kvinnor med burka/niquab väljer överlag själv att ha på sig plagget. Precis som kvinnor i vår kultur väljer högklackat osv. Men båda är väl i stort sett samma förtryck mot kvinnan.
Jag förstår inte vari skillnaden skulle ligga. Förbjuder man burka/niqab kan man lika väl förbjuda högklackat och smink också.
Mens å sånt (ja, men läs!)
På affärn tidigare hittade jag trosskydd med Kamomillukt. Jag blev provocerad och undrar: Vem köper? Varför?
Enligt min erfarenhet är bind- å tampong-hyllan skamhyllan på Ica. Det är inte ett ställe man uppehåller sig. Man tar det man ska och går. I kassan kanske man till och med väljer den kassa med kvinnlig kassörska. När man betalat åker trosskydden ner först i påsen. Sedan undviker man att råka lämna dem framme hemma, ifall någon skulle hälsa på menar jag.
Jag har i historien ofta glömt att jag ska ha mens, och det har inte funnits tamponger eller något annat i min väska konstant. På en offentlig toalett (om man nu skulle lyckas hitta någon) kan det finnas kondomer, men sällan tamponger eller bindor.
Varför är det här fortfarande på 2010-talet en skamgrej? Vi twittrar, bloggar och statusuppdaterar om sex och livskriser. Men vem skriver "mensvärk" eller "fan vad jag blöder" på twitter eller facebook?
Själv har jag ganska nyligen upptäckt att anledningen till att jag dåliga vibbar över att duscha i "offentlighet" på badhuset/gymmet faktiskt kan härröras till det obehag jag kände under skoltiden. Det var jobbigt att vara med på jumpan när man hade mens, och det tyckte alla. Man var tvungen att tycka det eftersom man skulle duscha tillsammans.
Det tog mig många år att inse att jag lider av ägglossningvärk. Ingen hade berättat att man kunde drabbas av det och själv hade jag inte precis räknat på när i månaden jag hade så där ont så att jag trodde att det var blindtarmen för jag vet inte vilken gång i ordningen.
När jag var ung led jag även av svår mensvärk (gör fortfarande ibland). Men det var det ingen som visste, jag iddes inte berätta. Tyckte att det var skämmigt. Så jag led i vilorummet hos skolsyster. Kräktes, sprang på toa var femte minut. Men sa inget. Tog aldrig smärtstillande. Ibland lyckades jag ta mig hem innan det blev allt för illa (det vill säga att jag inte kunde gå) och mina föräldrar jobbade så det var aldrig någon som märkte att jag var hemma och kräktes, kved i plågor.
Och nu ska alltså kvinnor i alla åldrar få det inpräntat att mens ska lukta kamomill? I själva verket går knappast kamomill och mensblodslukt särskilt bra ihop. Men vi ska ledas till att tro att det är något onormalt som vi måste skyla, dölja. Med kamomillukt. Är det det bästa vi kommit fram till år 2010?
Enligt min erfarenhet är bind- å tampong-hyllan skamhyllan på Ica. Det är inte ett ställe man uppehåller sig. Man tar det man ska och går. I kassan kanske man till och med väljer den kassa med kvinnlig kassörska. När man betalat åker trosskydden ner först i påsen. Sedan undviker man att råka lämna dem framme hemma, ifall någon skulle hälsa på menar jag.
Jag har i historien ofta glömt att jag ska ha mens, och det har inte funnits tamponger eller något annat i min väska konstant. På en offentlig toalett (om man nu skulle lyckas hitta någon) kan det finnas kondomer, men sällan tamponger eller bindor.
Varför är det här fortfarande på 2010-talet en skamgrej? Vi twittrar, bloggar och statusuppdaterar om sex och livskriser. Men vem skriver "mensvärk" eller "fan vad jag blöder" på twitter eller facebook?
Själv har jag ganska nyligen upptäckt att anledningen till att jag dåliga vibbar över att duscha i "offentlighet" på badhuset/gymmet faktiskt kan härröras till det obehag jag kände under skoltiden. Det var jobbigt att vara med på jumpan när man hade mens, och det tyckte alla. Man var tvungen att tycka det eftersom man skulle duscha tillsammans.
Det tog mig många år att inse att jag lider av ägglossningvärk. Ingen hade berättat att man kunde drabbas av det och själv hade jag inte precis räknat på när i månaden jag hade så där ont så att jag trodde att det var blindtarmen för jag vet inte vilken gång i ordningen.
När jag var ung led jag även av svår mensvärk (gör fortfarande ibland). Men det var det ingen som visste, jag iddes inte berätta. Tyckte att det var skämmigt. Så jag led i vilorummet hos skolsyster. Kräktes, sprang på toa var femte minut. Men sa inget. Tog aldrig smärtstillande. Ibland lyckades jag ta mig hem innan det blev allt för illa (det vill säga att jag inte kunde gå) och mina föräldrar jobbade så det var aldrig någon som märkte att jag var hemma och kräktes, kved i plågor.
Och nu ska alltså kvinnor i alla åldrar få det inpräntat att mens ska lukta kamomill? I själva verket går knappast kamomill och mensblodslukt särskilt bra ihop. Men vi ska ledas till att tro att det är något onormalt som vi måste skyla, dölja. Med kamomillukt. Är det det bästa vi kommit fram till år 2010?
Andersindex
Det verkar vara Anders man ska heta.
Fast jag tror att jag bestämt mig för Edin. Alltså som förnamn.
Fast jag tror att jag bestämt mig för Edin. Alltså som förnamn.
Vem ska hålla sig hemma?
Ja, visst är det märkligt att kvinnor ska hålla sig hemma när våldtäktsmän härjar. Istället borde ju männen hålla sig hemma så att vi slipper bli våldtagna. Eller också skulle man gå man ur huse tills våldtäktsmannen är fast.
Men nä. Kvinnorna får bära ansvaret för våldtäkter.
Till skillnad från fulla män som blir nedslagna på gatan. Ingen uppmanar dem att hålla sig hemma.
Jämställdhet någon?
Men nä. Kvinnorna får bära ansvaret för våldtäkter.
Till skillnad från fulla män som blir nedslagna på gatan. Ingen uppmanar dem att hålla sig hemma.
Jämställdhet någon?
Ångrarna
Sitter och tittar på en helt underbar dokumentär, som ni kanske redan sett. Om inte - gör det! Ångrarna, om två personer som bytt kön från man till kvinna och sedan tillbaka till man igen. Den ena lever nu som det tredje könet och "spelar rollen" som man eller kvinna beroende på hur han bemöts. Gender bender de lux.
Det finns så många intressanta perspektiv:
- om att inte vara tillfreds i sin kropp som den är utan att söka något annat när det egentligen är själen som har oro
- att alla borde få prova på att byta kön för att se hur man behandlas olika beroende på kön
- om kärlek och längtan efter ett bättre liv
Jag blir rörd, lycklig och olycklig i en salig blandning av den här dokumentären, av dialogen kärleken och tankarna.
Jag funderar på att ta mig ett manligt namn, att använda vid behov av makt. Några förslag? Hittills har jag på förslag Eskil (jag tänker på Tre Kärlekar), Göran (för att män med makt heter så), Elias, Emil eller Edin.
Det finns så många intressanta perspektiv:
- om att inte vara tillfreds i sin kropp som den är utan att söka något annat när det egentligen är själen som har oro
- att alla borde få prova på att byta kön för att se hur man behandlas olika beroende på kön
- om kärlek och längtan efter ett bättre liv
Jag blir rörd, lycklig och olycklig i en salig blandning av den här dokumentären, av dialogen kärleken och tankarna.
Jag funderar på att ta mig ett manligt namn, att använda vid behov av makt. Några förslag? Hittills har jag på förslag Eskil (jag tänker på Tre Kärlekar), Göran (för att män med makt heter så), Elias, Emil eller Edin.
Jo
Jag tycker man borde prata om kvinnligt skavsår lite oftare.
Revolt III
Jag har börjar fila på en microrevolt. Som alltid revolterar jag i det tysta.
Nästa gång jag hittar formuleringen om att man gärna ser manliga sökanden för att få jämnare könsfördelning i en jobbannons ska jag fälla in följande stycke i min ansökan.
"Eftersom ni gärna ser manliga sökanden kan jag tänka mig att påbörja ett könsbyte, om det skulle stärka mina meriter. Som man kommer jag dock att kräva minst 10 % högre lön, samt bättre förmåner.
Hoppas på att träffas och berätta mer!"
Nästa gång jag hittar formuleringen om att man gärna ser manliga sökanden för att få jämnare könsfördelning i en jobbannons ska jag fälla in följande stycke i min ansökan.
"Eftersom ni gärna ser manliga sökanden kan jag tänka mig att påbörja ett könsbyte, om det skulle stärka mina meriter. Som man kommer jag dock att kräva minst 10 % högre lön, samt bättre förmåner.
Hoppas på att träffas och berätta mer!"
Synd att jag är kvinna - igen
"Vi eftersträvar en jämn könsfördelning och ser därför gärna manliga sökanden."
Det är något jag ofta läser i jobbannonser. Har aldrig läst det motsatta, ens på arbetsplatser där övervägande andel är män.
Varför är kvinnor så inattraktiva på marknaden? De är ju definitivt billigare arbetskraft med tanke på den förvridna lönefördelningen.
Det är något jag ofta läser i jobbannonser. Har aldrig läst det motsatta, ens på arbetsplatser där övervägande andel är män.
Varför är kvinnor så inattraktiva på marknaden? De är ju definitivt billigare arbetskraft med tanke på den förvridna lönefördelningen.
Bildanalys
Vad är det som händer när kvinnor ska fotograferas tillsammans? Plötsligt ska man gå ihop och sedan böja sig framåt och liksom inåt i en liten ring. Jag upplevde det själv vid flera tillfällen när jag var ute och reste och skulle fotograferas med just tjejer. Någon böjde sig framåt och tvingade resten av gruppen att göra detsamma.
Men det här tycks vara ett generellt förfarande, för jag har sett samma koncept vid flera gruppfotograferingar i OS. Men oftast hos tjejer. (Har aldrig upplevt det själv när jag fotograferas i grupp med killar.)
Jag har tidigare ägnat tid åt att analysera bilder och vet att det är olika saker som premieras i foton på kvinnor och på män. Ofarlighet, sensualism är något som premieras i foton av kvinnor (titta själv på reklamen - kvinnor lägger huvudet på sned, vilar på ena benet eller blir på andra sätt oftare undergiven). Blir man lite mer ofarlig och kvinnlig när man böjer sig fram? Antagligen eftersom en rak hållning är mer stolt och dominant. Fotografierna blir också med ett underifrånperspektiv om fotografen står nedanför en scen eller en prispall när de som fotograferas står raka. När man kryper ihop och böjer sig fram blir perspektivet mer framifrån när fotografen står nedanför.
Skärpning! säger jag. Jag vill absolut inte behöva böja mig fram i gruppfotograferingar. Det vill inte du heller.
Jag vägrar helt sonika böja mig tillsammans med finskan bredvid mig.
En kompromiss.
Men det här tycks vara ett generellt förfarande, för jag har sett samma koncept vid flera gruppfotograferingar i OS. Men oftast hos tjejer. (Har aldrig upplevt det själv när jag fotograferas i grupp med killar.)
Jag har tidigare ägnat tid åt att analysera bilder och vet att det är olika saker som premieras i foton på kvinnor och på män. Ofarlighet, sensualism är något som premieras i foton av kvinnor (titta själv på reklamen - kvinnor lägger huvudet på sned, vilar på ena benet eller blir på andra sätt oftare undergiven). Blir man lite mer ofarlig och kvinnlig när man böjer sig fram? Antagligen eftersom en rak hållning är mer stolt och dominant. Fotografierna blir också med ett underifrånperspektiv om fotografen står nedanför en scen eller en prispall när de som fotograferas står raka. När man kryper ihop och böjer sig fram blir perspektivet mer framifrån när fotografen står nedanför.
Skärpning! säger jag. Jag vill absolut inte behöva böja mig fram i gruppfotograferingar. Det vill inte du heller.
Jag vägrar helt sonika böja mig tillsammans med finskan bredvid mig.
En kompromiss.
Sexigt eller sexist
Jag älskar So you think you can dance. Det är underhållning, vackert och dansarna presterar på en sån sjuk nivå att man får rysningar bara de stiger in på scen.
Men det finns något, som inte bara händer i det programmet, utan i hela dansvärlden, artistvärlden och resten av världen, som jag tycker är motbjudande.
Kvinnor får så mycketuppskattning och beröm av domarna för att de är ser vackra och sexiga ut - främst bedömt på klädsel. De ska också vara sexiga när de dansar, det är det som premieras. Det är det publiken vill se. Männen säger de så gott som aldrig till att de är sexiga eller dansar sexigt. Sällan bedöms heller klädseln. För det är ovidkommande.
Varför? Varför är det ett sånt krav på att kvinnor ska vara sexiga? Män kommer att vilja ha kvinnor alldeles oavsett. I historien är det väl mannen som setts som den stora konsumenten på sex, den som vill ha mer än kvinnan. Borde det inte då vara männen som ska vara sexiga?
Det här gör mig förbannad. Det är inte det att jag vill ha mer krav på sexighet hos män. Jag vill bara inte att sexfixeringen hos kvinnor ska vara så stor. Jag tror den förstör.
Men det finns något, som inte bara händer i det programmet, utan i hela dansvärlden, artistvärlden och resten av världen, som jag tycker är motbjudande.
Kvinnor får så mycketuppskattning och beröm av domarna för att de är ser vackra och sexiga ut - främst bedömt på klädsel. De ska också vara sexiga när de dansar, det är det som premieras. Det är det publiken vill se. Männen säger de så gott som aldrig till att de är sexiga eller dansar sexigt. Sällan bedöms heller klädseln. För det är ovidkommande.
Varför? Varför är det ett sånt krav på att kvinnor ska vara sexiga? Män kommer att vilja ha kvinnor alldeles oavsett. I historien är det väl mannen som setts som den stora konsumenten på sex, den som vill ha mer än kvinnan. Borde det inte då vara männen som ska vara sexiga?
Det här gör mig förbannad. Det är inte det att jag vill ha mer krav på sexighet hos män. Jag vill bara inte att sexfixeringen hos kvinnor ska vara så stor. Jag tror den förstör.
Var frisk kvinna!
Män får bättre vård än kvinnor, något jag pratat med sjuksköterskor och andra inom vården länge. De har berättat om sina erfarenheter och undersökningar.
I Aktuellt får Håkan Sörman, vd för Sveriges kommuner och landsting, frågan om varför det är så.
- Det beror på könsstrukturerna i samhället. Det här är ett exempel på att vi inte behandlar män och kvinnor lika. Genom att peka på fakta, blir det betydligt större kraft i rörelser för att ändra på det, säger han.
När jag hörde honom säga detta, liksom göra det verkligt genom att säga det högt, lyfte jag händerna över huvudet och skrek.
- Äntligen!
Vad annat kan man göra? Ens år 2009.
Vill du se det med egna ögon? Kolla in detta. Runt 04.37.
Läs även andra bloggares åsikter om genus, könsttrukturer
I Aktuellt får Håkan Sörman, vd för Sveriges kommuner och landsting, frågan om varför det är så.
- Det beror på könsstrukturerna i samhället. Det här är ett exempel på att vi inte behandlar män och kvinnor lika. Genom att peka på fakta, blir det betydligt större kraft i rörelser för att ändra på det, säger han.
När jag hörde honom säga detta, liksom göra det verkligt genom att säga det högt, lyfte jag händerna över huvudet och skrek.
- Äntligen!
Vad annat kan man göra? Ens år 2009.
Vill du se det med egna ögon? Kolla in detta. Runt 04.37.
Läs även andra bloggares åsikter om genus, könsttrukturer
