Hannas Plats

Min första kickoff på jobbet. Min första kickoff i något jobb på flera år. Min första alkoholfria kickoff någonsin.

En väldigt speciell kväll eftersom jag har helt unika kollegor. Kollegor som liksom gillar samma saker som jag, behärskar samma saker som jag och är jäkligt intelligenta och grymma på de där sakerna. Jag känner att jag ligger i lä. Fast som på ett bra sätt eftersom det finns människor att se upp till och lära av. Dessutom verkar alla spontana och lite galna, tänka utanför boxen, inte skämmas för att ställa sig upp och göra sin grej. Tyvärr är jag lika spontan jag, men inte lika genomtänkt. Hoppas att min microångest som alltid uppstår efter sånt ska vara snabbt övergående.

Framför allt har jag jojkat för första gången. Önskar att jag hade haft vett nog att ha med kameran. Istället får jag bevara det i minnet.

Jag går in i en ny hård arbetsvecka. Jag undrar om det skulle vara mentalt bra för mig att byta plats och bege mig från soffan i salongen in till den hårda pinstolen i köket? För arbetsmoralen. Äter gör jag ju nästan aldrig i alla fall i köket sen OS-eran.

Dessutom är det väl lite mer ergonimiskt. Jag menar arbetsmoralen i ryggen måste väl också vägas in.

Jag råkade hålla ett spontant tal för den nyblivna doktorn i fredags. Det är något som jag brukar undvika eftersom jag gillar att vara förberedd inför talsituationer - om det ska bli bra. Den här gången var det dessutom på engelska.

Hur det var så kom vi vid mitt bord inpå vad man ska tänka på inför talsituationer. Som den retoriker jag är gick jag loss rejält i diskussionen. Den slutade med batongen. Batongen är en knuten näve som liksom hamras mot ett fiktivt eller riktigt underlag framför en för att liksom banka in budskapet. Ett grepp Palme gillade. Man kan fråga sig hur ofta det är användbart i vanliga talsituationer.

Jag kom på att vi läste om en del retoriska rörelser med anor från det antika Grekland och Rom. Tyvärr hittar jag dem inte nu. Jag skulle annars med glädje ha återgivit lite retoriska rörelser. Särskilt med tanke på det genomslag min batong fick.

Idag både läser och skriver jag forskning. Jag känner mig oerhört peppad. Ingen tvingar mig, ingen betalar mig för det - och aldrig tror jag att det har känts så lätt och kul.

Är det mindre press jag behöver? Knappast. Kanske är jag bara mycket inspirerad av mitt nya forskningsområde.

Men nu måste jag ta en liten paus. Dessa danska texter...

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, paus, pepp

Jag har blivit inbjuden att delta i Magisterpromotionen i år. Dags att upphöjas i den akademiska världen alltså.

Flott ska det vara. Klart jag vill bli upphöjd.

Läs även andra bloggares åsikter om magisterpromotion, akademiker

Examen är klar. Det firades med examensmiddag igår. Dopp i grytan. Eller fondue som de säger uppe i bergen.

Och jag doppade. Tuna och jätteräka.

Presenten var en påminnelse om nästa etapp. Att konsumeras när allt är klart.

Om 5 år.

Läs även andra bloggares åsikter om fondue, examen, planen

Jag har fullkomligen krigat med skrivaren. Vaktat den som en hök inför minsta miss. Det här med papper alltså...

Nu är jag i alla fall redo att lämna in uppsatsen för gott. På återseende med den.

Läs även andra bloggares åsikter om skrivarkrig

Jag har tagit mig igenom ytterligare en lång dag av osäkerhet. Våndats, lidit.

Gårdagen var ett långt töcken av rädsla, som aldrig kulminerade, men aldrig heller lade sig. Någon hade gjort om programmet vilket snabbt förde mig till en ny framläggningsdag. Idag.

Det här har varit en rädsla jag inte kunnat kontrollera. Obekväma, skrämmande tankar har jagat mig genom de senaste två nätterna.

Jag passerade dock. Det såg ut att gå bra, få frågetecken. Men min stora brist gjorde sig inte osynlig, förstås. Jag visste om den.

Det sista obehaget hoppas jag ska ge med sig under kvällen. Nöjd är att ta i, men jag är ändå lättad.

Läs även andra bloggares åsikter om avslut

Jag har inte läst den på flera veckor. Börjar faktiskt känna mig lite spänd.

Läs även andra bloggares åsikter om opposition

Förhoppningsvis är det sista dagen jag drar upp det där gamla dokumentet som hunnit bli ett par månader gammalt och mer än 50 sidor långt. Om motivationen inte bryter samman totalt är det idag jag lägger sista handen vid uppsatsen. Det börjar bli trist att korrläsa samma sak för minst femtionde gången.

Ett djupt andetag. Giv mig kraft.

Läs även andra bloggares åsikter om motivation, kraft, korrläsning

Ordningen är återställd.

Ny respons innebär mer arbete. Frenetiskt sådant. I en vecka till.

Jag fick i alla fall veta att arbetet alldeles oavsett vad jag presterar den kommande veckan kommer att bli godkänt. Jag får min examen. Men jag vill ju ha mer än så. Jag vill ha allt. Ett bra betyg. Minst.

Så fingrarna ska gå som trumstockar över tangentbordet den närmaste veckan. Det är inte filande. Det är specificerande, problematiserande, utforskande av metoder, prioriterande och utveckling i största allmänhet.

Jag arbetar oförtrutet vidare. Har haft två dagar av otillfredsställande vila från arbetet. Det är ju det här jag kan!

Läs även andra bloggares åsikter om uppsats, arbete, vetenskap, forskning

Jag ojade mig lite över att behöva åka till universitetet idag. Det var inte bara vädret. Det är hela grejen stressa dit, inte hinna äta ordentligt för att sedan stressa direkt till dansen som gör att mina onsdagssejourer till uni aldrig känns riktigt passande.

Idag verkar tunnelbaneguden ha varit inne helt på min linje. Lite oväntat kändes det skönt att röda linjen stod still. Inte en vagn i sikte och folk verkade ha väntat länge. Eftersom jag redan var sen och skulle behöva byta till ersättningsbuss halvvägs kände jag att det var lika bra att vända vid Slussen. Bara tanken på att försöka komma i tid till dansen efteråt blev mig övermäktig.

När jag steg in i porten hemma var det lite Arwen över det hela. Kåpan, det mystiska leendet, kontakten med högre makter och det där, men något mindre underskön. Ärligt talat får jag erkänna att Arwen helt eller delvis gestaltades av en dränkt katt. Jag kände mig ändå nöjd över min hemkomst. Som hjälten som återvänder hem. Misslyckad i och för sig. Eftersom jag inte var nära att lyckas med mitt uppdrag. Men alla kan ju inte vara Spiderman. Jag är nog inte mycket till Arwen heller. Bara Hanna. Och idag kändes det som en alldeles tillräcklig uppgift.

Läs även andra bloggares åsikter om Arwen, hjälte, tunnelbanegudarna

Stånk och stön. Mycket sånt idag. Ikväll ska jag lämna in alstret. Imorgon betyder ledig dag. Fram tills dess är det mycket angst.

Inledning. Ingen vetenskap. Bara flum och intresseväckare. Det står still i huvudet. Stånk och stön.

Avslutning, författarens tack. Wrap up. Knyt ihop säcken. Stånk och stön.

Jag är fast. Min hjärna går på frivarv. Jag suckar och pustar. Vet inte vad.

Det är som att jag är för fast i mina analyser. Fast.

Men imorgon är jag ledig.

Läs även andra bloggares åsikter om stånk och stön, uppsats

Lördag = ledigt.

Tänk igen.

Lördag = ljus från flitens lampa.

Jag scribblar oförtrutet vidare i uppsatsdiskursen. Bloggdiskursen ligger som vanligt i träda.

Läs även andra bloggares åsikter om lördag, studieliv

Vattenglas fram. Tänkarluva på.

Låt fingrarna göra jobbet idag. Igen. Hjärnan har kopplat ur. Den går på frivarv.

Läs även andra bloggares åsikter om arbete pågår

Jag är galet effektiv idag. Jag jobbar längre än 40 minuter i stöten.

Frågan är vad det är jag rymmer ifrån för annat jobb...?

Läs även andra bloggares åsikter om scribblar, rymning

Äntligen måndag. Slut på helgångesten.

Läs även andra bloggares åsikter om pluggelipluggplugg

Tydligen så är jag grym på att få saker gjorda. Det har jag läst. Tydligen är jag en procrastinatör.

Alla vet ju hur lätt det är att hitta ursäkter för att slippa göra det där man verkligen "måste" göra. Man städar, lagar mat, skriver eleganta blogginlägg och så vidare.

Om man alltid har ett projekt där högst upp på listan, högprioriterat, då kommer man att få allt annat gjort. Det gäller bara att ha något högprioriterat som känns jobbigare och mer oöverstigligt än annat du måste få gjort. För förstå vad det där trista projektet föder kreativitet i allt annat. Kanske får du en bok skriven under tiden, ett strålglänsande hem, en levande blogg, en god middag.

Så nu måste jag börja prioritera om. Det måste finnas något som är betydligt viktigare än en uppsats. Faktum är att min inlämningsuppgift som jag lämnade in härom veckan hade just den effekten på uppsatsen. Jäklar vad kul det var att skriva uppsats för att slippa den jobbiga uppgiften. Måste ha mer sånt. Med en vag deadline.

Den här studietekniken kan verkligen komma att funka på mig.

Läs även andra bloggares åsikter om få det gjort, procrastinatör, projekt

So it begins...

Det känns som att jag fått vila min hjärna lite de senaste dagarna. Igår lämnade jag till slut in en slutuppgift på första kursen. Inte hundra nöjd, med det är inte mitt fokus heller. Jag kände mig bara trött på den. Nu är det fokus på uppsatsen. Min oro har lagt sig, kanske lite för mycket. Jag kanske bara låter dagarna gå?

Idag ska jag sätta mig med min analys. Det som jag alltid brukar kasta mig över. Nu känns det lite läskigt. Mer vetenskapligt på alla sätt. Jag ska bara blogga lite först. Och springa ner i tvättstugan kanske. Sen är det ju nästan lunch...

Läs även andra bloggares åsikter om upssats, vetenskap, vänta

Idag är det dags att göra sig av med delar av min gigantiska bokhög. De ska åter varda på biblioteket. Ett jäkla släpande kommer det bli. Men så skön luften ska bli att andas när jag inte behöver dem längre.

Just nu sitter jag på böcker hela tiden, för att de ligger precis över allt.

Bokfria zoner, kom!

Läs även andra bloggares åsikter om bokhög, bibliotek, student