En gammal fundering
Hurra! Fler som tänker som mig! :)
Gratulerar till ett fenomenalt bra inlägg och att till att du är en stark person med hög integritet.
Taack! :)
En sak man märker då man, som jag, bara är en i mängden som lever i ett heteroförhållande med barn, är hur provocerande det kan vara att INTE ha ett traditionellt bröllop med släkt och vänner, eller barndop med inbjudna, eller hejdundrande födelsedagskalas. Det är öht väldigt snävt det där, hur man bör vara och göra.
En sak jag noterat är hur man (ofrivilligt) kommer liksom att ses på när man inte längre är singel, när man blir sambo, blir förälder, har ett fast arbete, d v s ingår i normen. Man blir begriplig, på nåt vis. Jag har alltid känt det som en smula obehagligt för vad tusan säger det där egentligen om mig eller någon annan? Inte mycket.
Kör på Hanna, och lev som du vill!
Det kan jag tänka mig, normerna är snäva för allt och det är synnerligen trist. Men ju fler som sticker ut ifrån den desto större möjligheter att utmana och förändra normerna.
Egentligen är jag inte en person som är särskilt sugen på att fira något alls i storslagen stil. För i så fall skulle jag kunna fira mitt livsval och ställa till med fest. Det är mer att människor liksom uppmärksammar ens livsval och gratulerar som jag tycker är synd att missa. Äsch, egentligen inte det heller. Men NÅGON ANNAN kanske skulle vilja få ett grattis till sitt livsval att vara till exempel ensam. :)
