Världens bästa
Igår såg jag dokumentären om Carolina Klüft. Sportnörden i mig. Som vanligt blir jag rörd till tårar, flera gånger. Hon vann allt och hon gjorde det gång på gång. Så otroligt grym, samtidigt ödmjuk och stark.
Hon säger att hon under en tid ofta gjort det som förväntats av henne, det som hon tror att andra vill att hon ska göra. Hon var den välskötta och väluppfostrade tjejen som inte ens gick på systembolaget för att hon inte ville att andra skulle tycka att hon gjorde fel. Hon undrar om hon tagit beslut i livet baserat på rädslan att göra fel och att få kritik.
Jag blir ledsen och arg när jag hör sådant. För jag tror att det är så vanligt. Framför allt bland tjejer som förväntas vara just duktiga, i högre grad än killar. Vad är det vi tynger människor med för kulturella bojor?
När hon slutade med sjukamp undrade journalister varför hon slutade som mångkampare och en gav upp en "given OS-guldmedalj". Idiotisk fråga, idiotisk inställning. Hon kallas landsförrädare för att hon slutar med sjukamp, för att hon följde sin egen vilja.
Jag tycker i alla fall att hon är otrolig. För sina prestationer och för att hon gör det hon tror på.
Kommentarer
Postat av: Fia
Förra året var det en stor utställning om os-deltagare och andra stora idrottsutövare på Fotografiska. När jag stod framför bilden av Carolina K kunde jag inte hindra tårarna att rinna. Vilken fantastisk tjej!
Postat av: Hanna
Ja, verkligen. Jag är så lättrörd när det kommer till sport. Främst över kvinnliga idrottare, finska, svenska, norska och ibland även över manliga.
Trackback
