Ur led
Jag har haft tidspanik/dödspanik sedan jag var liten, det kan vara riktigt besvärligt när man kommer in på sådana här tankebanor. Jag försöker undvika det eftersom det skapar ångest. I synnerhet då familjestatistiken indikerar att jag levt halva mitt liv redan...
Just nu är jag jätteglad att jag inte behöver tänka på en framtid de nästkommande fyra åren, men om tre år kommer det bli jobbigt igen. Jag har inga tröstande ord att ge, mer än försök att njuta av livet som det är nu! Sedan går det ju alltid att göra en postdok, eller kanske en till doktorandutbildning. Tiden kommer som sagt att springa på ändå, så det är lika bra att försöka ha lite kul :)
Den där dödspaniken är verkligen inte att leka med. Den dyker upp titt som tätt här också, fast faktiskt allt mer sällan nu. Konstigt nog. Men alltid på kvällen. Man ska verkligen inte tänka på sådant, det hjälper ju inte. Oftast gör jag det inte. Men den dyker ju upp ibland. Tyvärr.
