Feminist forever
Det var intressant (men inte förvånande) hur representanter från ett visst parti så sent som igår fick frågan - apropå lågt kvinnligt stöd - om de var feminister. Partiledaren började bolla bort frågan och tala om olika slags feminismer medan kvinnan var mer rakt på sak, feminist var hon absolut inte!
Jag såg något om det. Typ att det var jättebra att hon var ensam kvinna i partiet, så himla praktiskt på alla sätt. Daaaaa...?
Hur tänker du att det är att vara man?
Hur menar du?
Det där blev lite tokigt, halva min kommentar föll bort. Jag håller med om det du skriver och jag var mest nyfiken om du tänker samma sak för män, och då syftar jag på dina avslutning.
"Eller klipp av dig håret som kvinna. Gör något radikalt. Gå mot strömmen. Tror du att du inte bedöms för ditt yttre, för ditt kön och resten av paketet - tänk om!"
Det är förstås samma sak vad gäller män, även om de sannolikt har andra förväntningar på sig än kvinnor och kanske också andra typer av problematik. Men faller man inte inom normen så är det alltid problematiskt, oavsett kön, etnicitet eller vad det kan tänkas vara. För mig har det dock varit just att jag är kvinna som gör mest att jag faller utanför normen, särskilt om jag inte agerar eller ser ut som förväntat.
Om vi bara kunder acceptera oss själva och andra som vi är....
Kan inte mycket av detta bero på att vi i grund och botten är flockdjur. Den som sticker ut, får inte vara med i flocken. Precis som det fungerar i resten av djurriket.
Eftersom vi genom tiden har lärt oss att jobba bort andra djurbeteenden så kanske det finns hopp om att vi någon gång ska lära oss acceptera varandra också :)
Visst måste det vara någon överlevnadsinstinkt som lever kvar i reptilhjärnan. Jag tror att första steget är att acceptera att vi har den här inställningen till andra och sedan problematisera från det. Mycket känns som att det är socialkonstruktion. Vi har konstruerat många olikheter själva. Inte ens det kan alla erkänna.
Vad tänker du på när du skriver "Vi har konstruerat många olikheter själva." klart att väldigt mycket är konstlat och konstruerat. Tex att vara trevliga och civilierade :)
Det jag menar är att vi har konstruerat skillnader och förväntningar, som vem som kan/får ha kjol, vem som ska sminka sig och vem som ska/förväntas byta däck på bilen.
Svårt att svara på såklart, men jag undrar hur mycket som är konstruerat och hur mycket som är genetiskt medfött.
Hur tror du världen skulle se ut/utvecklas om vi kunde nollställa allt idag, vakna i morgon, i en värld där ingen minns något från idag?
Det är förstås omöjligt att svara på, men jag är inte biologist. Jag tror att våra habitus påverkar oss väldigt mycket och jag menar att många saker i det som är vår värld och vårt samhälle är sådant vi tillskrivit betydelse.
Svårt att inte hålla med den kommentaren
Tack för dialogen :-)
