IRL
♥ Återsåg vänner från förra veckan i Helsinki över fejjan. Vi redde ut det senaste vad gällde uttalet av Monchhichi.
♥ Fick e-brev från en gammal klasskompis i grundskolan som numer bor i Helsinki. Vi gick i hemspråksundervisning tillsammans.
♥ Smet iväg på lunch med en kollega.
♥ Smidde ränker med roomien om hur vi skulle kunna söka mer pengar.
♥ Köpte en lampa på stan och blev erbjuden att få den hemkörd av försäljaren. Jag kan ha nämnt något om att försöka frakta den på cykeln.
♥ Blev tillfrågad av grannen om jag kan vattna deras blommor när de är borta och överväldigades av deras tacksamhet när jag sa ja.
Det är väl ganska ok att vara hemma ändå.
Nu önskar jag mig bara lite endorfiner så är det klart.
Det där med att hjälpas åt och vattna varandras krukväxter när man reser bort var liksom en självklarhet när jag var barn. Men nu tycks det nästan ha försvunnit. Man kanske inte ska vara grannarna "till last", be nån man känner bättre eller nåt. Men det är ju jättekul att kunna göra nåt som inte kräver särskilt mycket, men som underlättar ´betydligt mer för nån annan. Jag förstår att de blev tacksamma.
Själv tog jag emot ett paket när en av grannarna inte var hemma. Det stod i hallen i ett par dagar och när tjejen hämtade det var hon inte alls tacksam. Sa att "så där får de inte göra" och betedde sig som om jag gjort nåt helt galet. Ooops...
Smultron: Ojojoj, det är väl det där med tilliten som brister. Men jag tycker verkligen att det är liten sak som sagt, att vattna blommor åt någon. Det är en så liten prestation för mig.
