Hannas Plats

Hela den här veckan har det varit gudomligt bra väder. Klart och soligt, inte allt för kallt på kvällarna. Då har jag passat på att vara i fysisk limbo. Inte sjuk, men precis på väg. Vill inte utlösa, men det vägrar att riktigt ge sig. Så inga skidor för mig.

Däremot kom jag att tänka på när jag var liten och inte ville vara sjuk men fortfarande egentligen var helt febrig. Låtsades frisk och ville ut och leka. Eller ännu hellre när jag var magsjuk och mamma ställt ett glas cola på golvet vid sängen i väntan på att den skulle bli avslagen. Jag kände mig bra igen - och cola är ju gott. Så ja svepte hela glaset. Sen blev det liv i luckan, eller jag menar i magen.

Sådana minnen är kul. Nu blir jag mest flåsig av att promenera till jobbet. Försöker hålla mig stilla istället. Rider ut stormen. Så att säga.