Jag har suttit på en klippa

Jag åker hem till stan. Som om jag har väntat på det. Känner mig lite upprymd. Kommer hem. Här väntar inget på mig. Bara instängd luft och rastlöshet. Försöker jaga upp lite människor, betar av bestyr. Det känns som att gå i seg kola. Inget blir riktigt klart någonsin. Allt kan bara påbörjas, men måste färdigställas senare. Så att jag definitivt ska ha fler saker att komma tillbaka till i staden. Så att jag måste lämna min klippa igen.

Jag känner mig stundtals lite besviken. Sviken kanske. Men så är det. Plötsligt känner jag mig ensam i stan. Längtar tillbaka till min klippa vid Östersjön. Där är jag solo. Själv. Spejandes ut över havet. Mot solen. Mot fiskebåtarna. Mot molnen. Analyserande. Själv. I frihet.

Här är jag instängd i mig själv, i mitt själv. Bara jag. Och en hel stad som myllrar, drarrar i värmen. Instängd i min lägenhet.



Östersjöns bästa klippa. Garanterad avskildhet.

Kommentarer
Postat av: Lennart

Jag tror vi alla har våra "klippor", det behöver vi. Havet på bilden ser klart och vackert ut.

2010-07-14 @ 17:04:53
URL: http://autobahnfahrer.blogg.se/
Postat av: Hella

Fantastiskt vackert!

2010-07-14 @ 22:54:24
URL: http://redshoecyber.blogg.se/
Postat av: Blingbling

Precis så känner jag med. Jag undviker stan, men snart finns ingen återvändo. Snart måste jag se till min lägenhet. Blommerna lär ju ha dött.

2010-07-17 @ 11:12:32

Skicka flaskpost

Namn:
Kom ihåg mig till nästa flaskpost

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0