Hannas Plats

Sömnen kommer som en vän när jag lever i symbios med mig själv och med naturen. När jag är där där jag vill vara.

Det var jag igår. Och jag ville aldrig aldrig lämna. Men verkligheten väntar här.

Så jag får längta lite till efter att få sitta i fred på min brygga, med en ny bok i handen, en tå i havet och låta kluckandet fylla mina öron. Plumsa ner i vattnet med jämna mellanrum och låta kroppen liksom meditativt få flyta runt, viklös i den svenska sommaren.

Jag önskar att jag alltid fick vara där.

Läs även andra bloggares åsikter om sommar, sommar, sommar