Hannas Plats

Om jag inte kan få en egen måne vill jag ha en ö.

Dumleklubban

Dumleklubban - på utdöende eller redan död?

För mig andas Dumleklubban gäckande barndom. Det är mustig choklad på hård och söt kola. Allt serverat på träpinne. Kolan blev seg och kunde dras ut när man värmt den i munnen en stund. Det var då.

Dumle har aldrig smakat så sedan dess. Inte nu heller.

Dumleklubbor fick följa med mig hem. En besvikelse. Kanske en typisk barndomsbesvikelse. Kanske en konsumentbesvikelse. Kolan är inte lika söt, chokladen inte lika hård, kontrasterna inte desamma. Träpinnen har bytts ut mot papper som gärna vill följa med in i munnen. Det blir aldrig som då.

Läs även andra bloggares åsikter om Dumleklubba, barndom, godisminne

Jag fick upptäcka Piggelins nya form och pris samma dag som jag smakade papper i Dumleklubban... Finns det ingen typ av k-märkning mot såna påhitt? Slår ju ens barndom sönder och samman.

Jag håller med, originalet var klart bäst. Men jag gillar dumlekolorna också även de mer suspekta smakerna.

Dumlesnacks, de med krisp i är mumsiga.

Staffan: Och förväntningar. Vad gör de med grejerna!?

Ninja: Oj då, det låter allvarligt!

B: De är faktiskt goda! Men har liksom inte alls med Dumle att göra längre.

jag hatar när gammla klassiker görs om!

Lina: Hate it!

Nää! Har de inte träpinnar längre??? Illa. Det var ju det bästa. Gillade även snusklubbor, de smakar nästan likadant fortfarande.