Raslös
När målet finns tydligt i sikte och jag vet att det enda jag kan göra för att nå det är att vänta. Då griper stora skälvan in. Oron. Som att jag aldrig mer kommer att kunna somna.
Jag trodde jag hade världens flyt. Men flytet visade sig vara oflyt. Maximal otur. Det ger mig tid. Onödigt mycket tid.
Vad ska jag göra med all tid?
Jag önskar att jag planerat en massa saker i förväg. Men jag inser att om jag planerat för ett år sen hade planen ändå inte sett likadan ut som den gör nu. Vissa saker måste få mogna fram, bli till lätta beslut.
Jag blir galen av oro! Om det vill sig illa kan jag börja göra vårdslösa saker med min tid.
Läs även andra bloggares åsikter om väntan, tid, oro, otur
Vad är det du väntar på, vad är det som oroar? Du är lika hemlig som jag i ditt bloggande ibland. Bygger upp denna spänning och nyfikenhet så bra.
Nu ska jag ta en promenad i solen. Längst årstaviken. Ska du med :)
jag känner igen den där rastlösa känslan och oron:/
"den som väntar..." och så vidare..suck! Det värsta som finns
Oooh, du berättar om hela mitt 2007 och halva 2008....Planer som inte blir som man tänkt sig och som lämnar mig i ingemansland.
Bling: Ibland måste man.
Jag kan ha missar promenaden. Var och dansade :-/
Lina: Det talessättet är det värsta jag vet. Det är klart man kan vänta för länge!!
Therror: Ja, maximal otur kanske bättre beskriver din situation än min ändå. Du fick ju fysiska hinder av det riktigt otäcka slaget.
Jag gillar att tid skapar perspektiv man inte tänkt på, men jag håller med om att vänta är klart jobbigt. Vad är det du väntar på?
Magnus: Luckan, du vet målet... Se nedan inlägg Jag vill bara skrika ;)
