Hannas Plats

Idag såg jag honom!! Den lilla människan som skammade mig på tusentals kronor. Telenor-killen. Han stod lyckligt ovetandes och försökte lura av andra människor pengar, bakom sin lilla pulpet och verkade nöjd.

Han hade anlagt stort skägg, som för att folk som blivit lurade tidigare inte ska känna igen honom.

Jag var förstås sugen på att gå fram och berätta ett och annat. Eller jag önskade åtminstone att han skulle försöka ropa in mig på ännu ett "fantastiskt" erbjudande.

Inget av detta hände. Och det var nog bra. Uppenbarligen har jag inget case ändå. Och nu fick jag i alla fall behålla hedern. Alltid något.

Läste i Din Ekonomi i DN, just idag, att privatkunderna är de som hamnar i kläm i telestriden. Det kommer in fler och fler anmälningar mot teleföretagen till både Konsumenternas tele- och inernetbyrå och Allmänna reklamationsnämnden. Muntliga löften av säljare på gatan gäller inte (det har jag sjäv fått erfara). Ofta känner sig kunden lurad i efterhand men men kan ändå inte få rätt i sak, eftersom villkoren är det som gäller, inte det den säljsugna säljaren säger. Och hur mycket pengar plöjer de inte ner på reklam? Det är miljoner och åter mijoner. Fattar de inte att nöjda kunder är den bästa reklamen av alla, onöjda, den absolut sämsta. Det enda de vill är att få fler kunder som de binder upp på lång tid. Sen om kunderna är nöjda eller inte, är en helt annan sak.

Läs även andra bloggares åsikter om lurad, telebolag, lösskägg?