Ge mig en mandatperiod åtminstone
På ett möte när alla skulle berätta vad de gjorde blev det min företrädare som fick ordet. Det hamnade aldrig ens hos mig. Jag tror att de nästan tänker att hon knappt hinner vara borta, hon kommer snart tillbaka, ingen idé att jag sätts in för mycket. Jag tror att hon känner lite så själv också. Som att hon inte riktigt vill släppa ifrån sig allt. Plötsligt tappar jag nästan alla mandat att ta några beslut som helst. Jag tappar förtroendet också på mig själv. Vad fan kan jag egentligen?
Så på nästa möte är jag tillbaka igen. Saker jag inte förstår alls hamnar i mitt knä och jag ska hjälpa till att styra upp och hålla i trådarna. Jag nickar och ler och undrar vad fan de snackar om.
Håller jag på att bli schizofren av alla tonartsbyten eller? Hur många gånger på en dag kan man tas ifrån eller få nya mandat. Finns det inga mandatperioder alls i den här branschen?
Andra bloggar om: mandat, schizofreni, yrkesroller
jag fattar precis. Ajg känner likadant. Det går liksom inte att vara bekväm när man sitter vid samma bord som ett gäng 40-åriga kostymgubbar... haha
känner igen det där..jobbigt när man inte är helt säker på vilka uppgifter och vilket ansvar man ska ha. Känns som man svävar runt lite bara. Ingen positiv känsla.
jobbigt att sakna kontroll över sin situation, håller tummarna för dig och att det löser sig!
Har du samma anledning som jag till varför lärarna aldrig skrek "Inget Lunar" åt dig - att det inte fanns internet på den tiden...?
Jag lovar dig, om du är bara hälften så bra på ditt jobb som du är på att blogga så underdriver du kraftigt din kapacitet. Jag föreställer mig att du äger minst lika starkt på kontoret som i bloggosfären.
Jag håller helt med Staffan!
Är du något av ett kontrollfreak..? Det är jag- i allra högsta grad... Vet hur jobbigt det kan kännas när man inte känner att man har läget under fullständig kontroll. Men bitarna faller alltid på plats till slut! Hoppas du får vila ordentligt över helgen!
Jag håller med de två ovanstående kommentarerna!Men jag kan förstå känslan, man vill känna att man kontrollerar situationen, men jag tror de kommer att falla på plats för dig!
Karin: Näe, jag är typ alltid yngst på alla jobb jag haft. Ibland är det svårt...
Fröet: Definitivt inte...
nollåttan: Det kommer det göra.
Evans: Hehe... just...
Staffan: Det var väldigt bra peppat måste jag säga. Du kanske borde bli coach! Och väldigt gulligt sagt förstås...
Ellinor: Jag är ju det... måste få lite grepp först, sen löser det sig.
Fia: Det ska det!
