Hannas Plats

Nu är det verkligen öde på repen med bandet. Jag fick göra en Phil Collins idag och spela trummor och sjunga. Det gick ok, men rösten tar skada. Det är så svårt att koncentera sig på att sjunga med magen, framför allt som jag sitter ner. Tydligen var det en gängse uppfattning att det inte finns någon mening att fortsätta utan trummis. Vi gör ett sista ryck i att försöka hitta en, sen får det nog faktiskt vara.

Det känns ändå lite tröstlöst att börja om från början igen. Vi har gjort det så många gånger vid det här laget. Det är liksom svårt att komma vidare, även om vi förvisso hittar nya sound i och med varje bandmedlemsbyte. Men *suck*, vad trött jag är på det.