Hannas Plats

Jag har många gånger lärt mig att det bästa är att inte fråga. Frågar man får man med största sannolikhet nej, vad det än må handla om. Många är nog rädda för vad ett ja kan komma att innebära och att de själva måste ta konsekvenserna efter ett godkännande. När någon agerat på eget bevåg och det blev bra så är alla nöjda och glada. Om någon agerat på eget bevåg och ingen någonsin märker någon skillnad så är allt gott och väl. Misslyckas man kan man ju alltid säga att man trodde det var lugnt att agera själv.

Det handlar om kaffe. Det verkar finnas en del motsättningar. Och det är helt klart en följetong värd att börja följa.

Jag var så nära att ta med mig min lilla kaffekokare i morse för att få lite decent kaffe på jobbet.

Man får tydligen inte ha egna kaffekokare. Inte på rummet, inte i pentryt.

Tur att jag istället tog med mig nescafé. För, det får man väl ändå dricka. Eller vad finns i de där kaffemaskinerna som arbetsgivaren så gärna vill att vi ska tillgodogöra oss. Arbetsvillighetsknark?



Andra bloggar om: kaffe, motsättninar, fråga inte vad du än gör