Hannas Plats

Det börjar kännas i kroppen nu att jag har dansat tre dagar i sträck, efter en lång frånvaro av dans. Igår var jag på en fortsättning/mellannivå och körde jazzfunk. Det var något att bita i, jag har tidigare endast provat på fortsättningsnivån. Jag var glad att jag gått hennes klasser förut så att jag kände igen mig i teknikdelarna - och att jag dansat balett ett tag så att tekniken sitter lite bättre.

Jag har överlag drabbats av en mäktig känsla av att saker satt sig i kroppen över sommaren, fast jag knappt har dansat. Balansen känns bättre när jag står på halvtå, styrkan i benen känns bättre i passéerna, jag känner mig hyfsat vig (läs: inte vansinnigt stel i alla fall) och framför allt så känns det som att det finns lite rutin.

Däremot blir jag extremt avis på andra som ser betydligt mer graciösa ut. Jag känner mig stundtals som en liten elefant bland dessa dansanta 18-åringar.

Jag vet, det är mycket dans på bloggen nu. Kanske utvecklas det till en dansblogg..? Men det är också mycket dans i mitt liv just nu. Hinner inte tänka på så mycket annat. Sorry, Fröet!

Andra bloggar om: dans i kroppen, en liten elefant