Hannas Plats

Jag har precis dragit iväg ett uppfordrande mejl till DN. Jag läste artikeln om vem som ska bli ny partiledare i (s) med stor vånda . 4 av 7 var kvinnor, alla med ett uttalat minus i sin lilla text. Bara en man hade ett uttalat minus. Varför? Varför rekonstruera vår världsbild med mannen som norm som en stor morgontidning. De skjuter, om inte sig själva, så åtminstone alla kvinnor, i foten. Socialdemokraterna verkar själva vilja ha en ny kvinnlig partiledare. Så varför klanka ner på de som finns att tillgå. Jag tror nog att de har svårt att komma fram ostraffat även om tidningarna passar på att trycka på de minus som ligger dem i fatet. Hos Margot Wallström gällde det att hon inte satt i riksdagen. I en artikel ovanför citeras Nalin Pekgul som säger att detta faktum inte har någon som helst betydelse. Varför väljer ändå DN att lägga in det som ett minus. Mona Sahlin får självklart Tobleroneaffären. Kan vi inte bara få lägga det bakom oss, det är 11 år sen nu, om inte mer. Ulrica Mässing var för ung och Carin Jämtin för oerfaren. Det är lite märkligt med tanke på att Thomas Bodströms minus inte består i brist på erfarenhet trots att han bara varit med sedan 2002. Hans minus består istället av att han endast varit med i (s) sedan 2002. Hmmm, han kanske har erfarenhet ändå, just därför att han är man. Under Pär Nuder nämns inget om hans historia av klavertramp i form av fläskbergsmetaforer. Det skulle annars kännas ungefär lika relevant som att någon inte sitter i rikdsagen. Nä, kan vi få lite mer jämställdhet?

Hela mejlet var väl mest som en stor retorisk fråga som inte kan få några svar. Men jag ville åtminstone göra min röst hörd.

Utdrag ur DN: s vision på nätet:
DN:s politiska hållning är liberal. Tidningen redigeras i liberal och frisinnad anda. Under en period av omskakande förändringar har DN att med ny skärpa hävda det öppna samhällets grundläggande värden, däribland upplyst förnuft och toleransklimat (min fetstil).

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=602&a=4514&previousRenderType=6