Hannas Plats

Batteriet i min köksvåg har varit på upphällning länge. Igår tog jag äntligen tag i det och köpte ett nytt. Det hade kunnat ta hur långt tid som helst om det inte var för att jag är beroende av den där vågen. Jag bara måste använda den varje gång jag bakar, annars kommer allt att falera. Och tur är väl det, för annars kan det gå som med min ungslampa som varit trasig i säkert två år utan att jag idits byta ut den. Det blir inte av helt enkelt. Så oumbärlig är den uppenbarligen inte heller.

Hur som helst insåg jag att jag skulle behöva en stjärnskruvmejsel i miniatyr för att kunna öppna locket till där batteriet satt. Ve och fasa, skulle mina värsta farhågor inför bytet besannas? Jag kikade in i mitt skoskåp och hittade ett litet grått skrin som kändes lite bekant. När jag öppnade det innehöll det mycket riktigt små, små skruvmejslar och tänger av olika kalibrar. Något som jag aldrig någonsin skulle få för mig att gå iväg och köpa, men som på något vis ändå dyker upp i mitt hem. Det är märkligt. Ibland tror jag att det är storebrorsan som planterar såna där saker i mitt hem för att man bör ha det. Han har en viss tendens att förse mig med saker som jag inte alls visste att jag behövde, och framför allt som jag aldrig skulle se till att skaffa mig. Senast var det en kontorsstol av avlagd modell som han hittade på sin vind och som han bestämt tyckte att jag skulle ha för att inte få mer ont i ryggen (satt förut på en pinnstol - i ek förvisso, men inte värst bekväm). När jag som mest behöver något sånt där så blir jag väldigt förvånad att hitta det i mitt hem. Det känns lite märkligt att det finns saker här som jag knappt är medveten om. Men så är det väl med saker som man sällan använder och som man aldrig någonsin tänker på - så länge man inte behöver dem i alla fall.